Retrievern är en jakthund som arbetar efter skottet för att apportera fågel och småvilt. Hunden ska då skottet faller vara stadig och uppmärksam vid förarens sida och lugnt invänta kommando för att sedan snabbt lokalisera det skjutna viltet och effektivt apportera det till föraren.

En retriever ska kunna växla mellan koncentrerat lugn och snabb aktion när till exempel en skadskjuten fågel ska apporteras. Detta kräver en samarbetsvillig, fokuserad hund och en tydlig förare. Under årens lopp har aveln av retriever inriktats på de egenskaper som krävs av en effektiv apportör. Dit hör bland annat samarbetsvilja, koncentrationsförmåga och arbetslust.

Det är just dessa egenskaper som i dag gör retrievern så populär även som jakthund, familjehund och som

tjänstehund för en rad olika uppgifter. Men oavsett användningsområde är det viktigt att en retriever får utlopp

för sin arbetslust.

Jaktprov

Den äldsta och mest utbredda provformen är B-prov. Här prövas hundens egenskaper på kallt vilt eller på konstgjorda

apportföremål som benämns dummies. B-prov är alltså ingen tävling utan en egenskapsbedömning.

På A-prov prövas hunden i konkurrens med andra hundar på jakt.

På inofficiella C-prov tävlar man och bedömer retrieverns förmåga att fungera under jaktliknande förhållanden, men med hjälp av dummies.

För tollingjakt finns det en egen officiell provform.

Spanielraserna arbetar framför bössan. Foto: Marie Gadolin

Spaniel

En spaniel arbetar främst före skottet. Hund och förare arbetar sig fram i ett terrängavsnitt för att finna vilt. Spanieln ska hela tiden söka av marken inom hagelbössans räckvidd. När spanieln stöter vilt ska den sätta sig, så att skytten kan fälla viltet utan fara för hunden.

Därefter ska spanieln apportera det fällda viltet på förarens kommando. Precis som hos retrievern krävs det att spanieln har god samarbetsvilja och koncentrationsförmåga samt stor arbetslust.

Jaktprov

Spanielproven indelas i vattenprov, öppenklass fältprov och vinnarklass fältprov. En del av proven i vinnarklass arrangeras som parsläpp. Det betyder att två ekipage arbetar vid sidan om varandra. Det krävs då av hunden att den kan sitta still när den andra hunden arbetar.

Det domaren lägger stor vikt på vid i sin bedömning, oavsett provtyp, är fart, stil, stadga i skott och i viltsituationer, apportering och mjukhet i mun, det vill säga att hunden inte skadar bytet när det apporteras.

Provens syfte är att under jaktliknande former bedöma deltagande hundars spanielegenskaper.

Marie Ahlqvist

Svenska Spaniel- och Retrieverklubben