Spännande och prestigelös jakt med trädskällare
Tycker du om rörlig jakt och vill ha en naturupplevelse på köpet är trädskällarjakt optimalt.
Jakt med skällande fågelhund, eller trädskällarjakt som det ofta heter i vardagsmun, är en prestigelös jaktform som inte kräver dyrbar avancerad utrusning. Kaliber och vapenval är en smaksak, men många jagar med lätta små studsare i klenare kalibrar och inte helt sällan ett kombivapen.
Det är du och din hund, du kan jaga när du vill och så länge som du själv har lust. Du hinner med ett jaktpass efter jobbet om du har hyggligt nära till jaktmarken, i alla fall under den första delen av säsongen som startar 25 augusti.
Vilken ras?
Finsk spets eller norrbottenspets? Vilken ras man väljer handlar mest om tycke och smak, de som en gång börjat med någon av dem byter sällan. En vanlig klyscha man ofta hör är att många väljer en norrbottenspets ”för att de är tystare och lugnare hemma”. Det finns inget som styrker det påståendet!
Finsk spets
Rasens förhistoria är okänd men hundar som i typ liknar finsk spets har använts för jakt på allt slags vilt sedan flera hundra år tillbaka. När rasen började renodlas i slutet av 1800-talet var målet att avla fram en jakthund som var bra att skälla på i träd sittande fåglar, men som också skulle vara vacker.
Då upptagningen till rasens stambok påbörjades på 1890-talet återfanns det hundar främst i landets östra och norra delar, som i typ liknade varandra och hade samma användningsändamål. Finsk spets utsågs till Finlands nationalras år 1979.
Rasen är avsedd för jakt, främst på skogsfågel, men även till en viss grad på mindre rovdjur och älg. Den söker upp viltet mycket självständigt men samarbetsvilligt och markerar med skall.
Rasen anses generellt vara frisk. Epilepsi, patellaluxation (lösa knäleder) och avsaknad av tänder, främst premolarer, förekommer i rasen. Rasklubben jobbar aktivt för att förebygga detta.
En finsk spets är en tålig och stark jakthund.
Norrbottenspets
Rasen härstammar troligen från små lajkor som redan under förhistorisk tid fanns hos jägare på Nordkalotten. Dessa jaktspetsar skulle ge sina ägare tillgång till både föda och skinn från till exempel mård och hermelin. När skinnpriset rasade efter andra världskriget försvann intresset för rasen och den ansågs en tid som utdöd.
Jägare i Norrbotten lyckades finna ett antal typiska individer och under 1960-talet säkerställdes rasens fortlevnad. 1967 erkändes rasen hos Svenska Kennelklubben och en ny rasstandard upprättades. Norrbottenspets är en av Sveriges nationalraser.
Den används främst till skogsfågeljakt men den är fortfarande effektiv på annat vilt och den ställer även älg.
Rasen anses generellt vara mycket frisk. Ögonsjukdomarna katarakt och PRA förekommer. Epilepsi, höftledsdysplasi (HD), armbågsdysplasi (ED), patellaluxation (lösa knäleder) och avsaknad av tänder förekommer också men i mycket liten skala.
Jaktprov är viktiga
Vi har två varianter av jaktprov. Båda bedöms naturligtvis efter samma jaktprovsregler.
Ordinarie jaktprov arrangeras av lokalklubbarna på förutbestämda datum. Dessa prov kallas också för utlysta prov. Man träffas vanligtvis på en förläggningsplats och lottning sker av provmarker och domare.
Rörligt prov kan du anmäla till senast tre dagar innan du vill gå, du kan gå på din egen jaktmark. Du skickar anmälan till provledaren så utser denne en domare som kommer till dig. Det blir alltså bara ni tre, du, domaren och hunden.
Alla är förmodligen överens om att den viktigaste egenskapen för en jakthund är att den faktiskt jagar. Hur den jagar bedömer man genom jaktprov.
Varje år genomförs cirka 500 jaktprovsstarter. 60–70 procent av de startande hundarna går till pris, 15–20 procent av starterna leder till förstapris.
Janne Andersson
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.