Min gråhund Bamse fick de tre första älgarna skjutna för sig, när han var ett och ett halvt år. Det var hösten 2006. Han är alltså född 2005.

I fjol, säsongen 2019, föll fem eller sex älgar efter hans upptag. Jag slutade räkna efter 75, men vet att det är mellan 90 och 100 älgar som fått bita i mossan tack vare min hund.

Utöver det har det förstås blivit ett antal eftersök både på jakt och vid trafikeftersök med NVR, dit vi är anslutna.

Älskar jakten

Bamse har bara jagat småvilt två gånger i hela sitt liv. En gång skällde han på en orre, och en annan gång hade vi ingen älg i såten alls. Då blev jycken less och rände efter ett rådjur i stället. Förutom dessa två malörer, har han jagat älg och endast älg, precis som matte vill.

Bamse fyller 15 år om två månader och om han inte blir tvärdålig av någon anledning, tyder allt på att vi ska gå på jakt i Vallens jaktlag en sista (?) säsong kommande höst.

Min hund älskar jakten, därför får han hålla på så länge han kan. Om jag ser en skada, till exempel en hälta, kopplar jag förstås direkt. Annars tänker jag att han nog helst vill dö ”med stövlarna på”. Med en älg framför sig, medan han skäller hej vilt.

Hanteras av alla

Något som gjort Bamse populär i jaktlaget utöver att han är en duktig älghund (även i grannbyn där jag ställt upp som hundförare när mitt eget lag inte jagar) är att han är enormt kelsjuk och kan hanteras av alla utan problem.

Min största behållning av Svensk Jakt, och av jakt över huvud taget, är när det finns jakthundar med i bilden.

Det skulle vara jättekul om Svensk Jakt hade en eller flera artiklar till i ämnet. Till exempel, vem är landets äldsta aktiva jakthund? Ni kan ju ordna en tävling där första pris är en påse tuggben till gamlingen!

Marie Andersson

Lövånger, Västerbotten

”Min hund älskar jakten och därför får han hålla på så länge han kan. Om jag ser en skada kopplar jag förstås direkt”, skriver ägaren Marie Andersson. Foto: Privat