Den 14 september i år satt han som passkytt med vår unghund Goliat som nu jagas in. En älgtjur dök upp, men Fredrik fick inget bra skottläge och avvaktade då han inte ville riskera att skadskjuta sin första älg.

En stund senare smög en björn upp i en dikeskant och stack upp huvudet, vår hund Goliat skällde till och björnen försvann iväg. Fredrik tänkte att det var ju tur, eftersom vi skulle jaga älg.

Men ödet ville annorlunda. Efter någon minut kom björnen springande i full fart rakt mot dem.

Osäkrade

Fredrik osäkrade bössan och var beredd att skjuta. När björnen stannade och vände bredsidan till sköt han. Det var en lungträff men björnen försvann in i skogen.

Pappa hade haft kontakt med björnen tidigare på morgonen med sin hund Ville, som skällt ståndskall i cirka 20 minuter men han lyckades locka tillbaka hunden. Nu fick Ville söka upp björnen, som gått cirka 300 meter från skottplatsen, och hade ståndskall där. En jaktkamrat i närheten tog sig också till platsen.

Mycket aggressiv

Björnen låg vid kanten på en stor myr. Tillsammans närmade sig jägarna björnen och Ville. Då anföll björnen igen. Trots flera skott levde björnen fortfarande och var mycket aggressiv.
Ville skällde för fullt och stod mellan jägarna och björnen, de ropade febrilt för att få bort honom från björnen så han inte skulle bli skadad. Till sist fick de skottläge och det sista skottet avlossades bara tre meter från björnen. Adrenalinet pumpade för fullt då de hade trott att deras sista stund var kommen.

Fredrik, som inte ens skjutit en älg, fick på sin jaktpremiär skjuta en argsint björnhanne på 153 kilo. Som fästmö är jag både stolt och glad att allt gick bra till slut!

Pernilla Hasselgren