Den här järvhonan är speciell. Hon har fångats fyra gånger, har dokumenterats med ungar tidigare och trivs i ett område väster om Branäs i norra Värmland. Närheten till den stora skidanläggningen påverkar inte djuret som trots turismen har stora ostörda skogsområden och myrmarker att jaga över.

I februari försågs hon med en sändare och en tid därefter gick hon i lya för att föda.

Tappade kontakten

Nio dagar in på lyeperioden tappade honan halsbandet.

– Vi kan inte sätta sändaren för hårt, och honan har på något sätt dragit halsbandet över huvudet. Vi fann sändare vid lyan, säger Per Larsson.

För att ett lyebeteende ska var godkänt som en föryngring ska honan stanna i lyan i 20 dygn. Förra gången hon lade för att föda ungar stannade hon i 21 dygn, men den här gången var tekniken inte med länsstyrelsens och projektet Grensevilts fältpersonal.

– Jag tror ändå att vi kan få föryngringen godkänd. Men vi har inte fått några bilder på ungar och nu lämnar de snart honan för att klara sig själva, säger Per Larsson.

Fast stam

Han bedömer att Värmland har en fast stam av järv, förmodligen med flera föryngringar. Samtidigt ser Per Larsson ingen stor ökning i länet.

– De blir flera, men det är ingen märkbar ökning, säger Per Larsson.

Flera järvar har fångats under projekt Grensevilt, bland annat en ung hona på norsk sida gränsen väster om Höljes.

Järvar besöker ofta rävåtlar och länsstyrelsen får ibland bilder från åtelkameror. De visar att järv förekommer i stora delar av Värmland, men järvar vandrar långt och ur förvaltningssynpunkt ger inte bilderna så mycket information.

– Det visar på förekomst, men för oss är det föryngringar som är viktiga. Vi vill se hona med ungar eller bilder på lakterande hona, säger Per Larsson.