Under de senaste fyra åren har jägarna i Mörbylånga jaktvårdskrets tagit bort 5.700 predatorer från södra Ölands sjömarker. Deras ideella insats har under samma tid värderats till 2,1 miljoner kronor.

Resultatet av den utökade jakten på bland annat korp, kråka, räv och grävling har gett ett tydligt resultat i form av fler lyckade häckningar för vadarfåglarna, där rödspoven som signalart har visat en tydlig ökning.

Jämför man med hur det går för rödspoven i synnerhet och andra vadararter i allmänhet på andra häckningsområden i landet blir det positiva resultatet av predatorjakten än mer påfallande.

– På södra Öland ökar vadarfåglarna. På andra håll minskar de. De som sätter sig in i saken förstår att predatorjakten är en viktig förklaring till framgången, säger Magnus Johansson i Mörbylånga jaktvårdskrets, eldsjälen som i elva år drivit projektet med utökad predatorkontroll.

Magnus Johansson som besjälas av att hjälpa fågellivet på Öland har fått klartecken för ytterligare fyra år med utökad predatorkontroll. Foto: Jan Henricson

Mycket arbete

Till och med de mest förhärdade naturvårdsbyråkrater är när de studerar resultaten av jakt och inventeringar tvungna att erkänna att projektet gör nytta.

När det föregående projektet var på väg att ta slut, uppmanade därför länsstyrelsen i Kalmar Magnus Johansson att göra en ny ansökan om utökad jakt.

– Det har tagit en del tid och inneburit mycket arbete, men nu är det i hamn och jag är jättenöjd, säger Magnus Johansson.

Nu inleds förhandlingar med länsstyrelsen om ekonomisk ersättning till jägarna som jobbar i projektet.

– Det handlar inte om några stora summor, utan det ska täcka resekostnader, lite fällor och kanske någon föreläsning som vi har i utbildande syfte, fortsätter Magnus Johansson.

Kunskapen sprids

Länsstyrelsens förhoppning, och också Magnus Johanssons, har varit att även norra Öland ska komma med i projektet. Tanken är att man ska börja försiktigt och hoppas på en ökning under resan.

– Men det finns jaktlag som är intresserade, och dem ska vi hjälpa med att komma igång. Kanske sprider sig intresset till flera, för det är genom att predatorkontrollen är långvarig och bedrivs över stora arealer som den ger bäst effekt, säger Magnus Johansson.

Rödbenan är en annan vadarart som lyckas bättre med häckningarna när predatorerna är färre. Foto: Kenneth Johansson

Erfarenheterna från södra Öland har uppmärksammats både inom och utanför landets gränser. I till exempel Västergötland och Skåne står man i startgroparna för att sätta igång egna projekt, om än i mindre skala än på Öland.

Under hösten hade man också ett studiebesök från Tyskland, där man planerar och arbetar med liknande satsningar för fågellivets bästa.

– Det jag skulle vilja är att det vi gör på Öland för att gynna vadarna, på vetenskaplig grund jämförs med något annat område där det inte bedrivs predatorkontroll, gärna Gotland. Det skulle kunna övertyga ännu fler om vad det betyder för vadarfåglarna när vi håller ner stammarna av predatorer, säger Magnus Johansson.