Med grankvist i hatten efter två fällda älgar var det en nöjd kung Carl Gustaf som kom till samlingsplatsen efter förmiddagens jakt. Den anrika kungajakten bjöd dessutom på bättre älgtillgång än senare års jakter, med drygt 40 olika älgar observerade i passen.
Kung Carl Gustaf är belåten med att ha skjutit två älgar, en kalv och en ko på för­middagen. Mycket mer än så vill han inte säga om spänningen på passet. Jakthistorien behåller han för sig själv.
Däremot berömmer han gärna eleverna från Öknaskolan som vid sidan av att agera drevkedja på kungajakten också har som skoluppgift att studera hur en välorganiserad jakt genomförs.

Hur är det med älgtillgången här i Malingsbo-­Kloten numera? 
– Lite tidigt att ha något uttömmande svar. Den här jaktformen ger ett bra underlag, liksom de inventeringar som genomförs i området.
Kungen påpekar också att vargarna som under några år höll ett revir i Kloten inte verkar ha någon fast etablering i området i år. Dagens observationer av sju kor som tillsammans förde nio kalvar talar för detta.

Kan det vara så att man måste hålla en större älgstam för att det ska finnas underlag både för jägare och varg?
– Självklart måste man tänka på det också, så att man inte beskattar den för hårt utan att tillväxten blir lagom och jämn. Om vi sköter naturen, skogen förstås, men också viltet på rätt sätt är det en fantastisk tillgång för jägare, men också för alla andra naturintresserade.

Vad säger då kungen om han hamnar bredvid någon som börjar ställa frågor om jakten, om varför man jagar?
– Ibland kan jag uppleva att en del inte riktigt har förståelse för jakt, men då får man försöka förklara vad det innebär. Att det är naturligt och vad som händer om man inte sköter jakten och viltvården, till exempel genom att ge viltet bra förutsättningar. Något som gagnar alla, även de som bara vill vandra i skogen och titta på viltet. Att vi kan hålla de viltstammar som vi har, och genom viltvård dessutom öka dem, är helt fantastiskt.

Jakt förenar som kanske ingen annan sysselsättning över generationsgränserna. Hur viktigt är det att prinsarna jagar och att, vad jag känner till, prinsessorna i varje fall har tagit jägarexamen?
– Jo, men det är det som är trevligt, att kunna umgås över generationsgränserna. Jag har ju sett i reportage i er tidning att intresset för jakt är stort bland ungdomar, och att även intresset för jakt ökar hos kvinnor. Något som jag tycker är mycket positivt.

I Sverige har jakten en bred folklig förankring. Över 80 procent accepterar jakt. Med en ökande urbanisering är det ingen självklarhet i framtiden. Vad behöver göras för att behålla detta stöd för jakten?
– Som med allt annat. Information och information. Svensk Jakt är en bra tidning, men ni skriver ju för de redan övertygade. Men man kan bredda debatten och gärna lyfta fram alla de värden som naturen har att ge. Som vana naturmänniskor har vi lätt att glömma bort vad vi har runt om oss. Men det finns många ungdomar, som aldrig varit ute i naturen som behöver få information och kunskap.

Vissa personer är kritiska till Svenska Jägareförbundet. Det finns till och med en och annan som anser att jakten och viltet skulle må bättre om förbundet avvecklades. Vad tycker kungen om förbundets arbete?
– Jag tycker de gör ett enormt bra jobb. Det finns alltid folk som har olika uppfattningar, men det måste finnas en organisation som håller i de här frågorna och som kan framföra dem på rätt sätt. Framför allt finns där en stor expertis, det bedrivs viktig forskning, och det anser jag att man ska lyssna till.