Vad har då hänt sedan 2011 då Europol slog larm? Det mesta tyder på att aktiviteten bland djurrättsaktivisterna nu tar sig andra, delvis helt lagliga uttryck, i form av lobbyism.
— Ja, det har skett en enorm ökning av djurrättsaktivism i Europa. I synnerhet har de fokuserat på EU och har många betalda lobbyister som arbetar heltid med att hålla koll på djurens rättigheter och lagstiftningen, säger Dennis Foster, The Masters of Foxhounds Association of America (MFHA).
Han besöker då och då Europa för att prata om djurrättsrörelsens taktik och dess påverkan på jakten.

Känslomässiga knep
Dennis Foster menar att djurrättsrörelsen inte nödvändigtvis ändrat taktik.
— De använder sig av känslomässiga knep och har kanske ändrat betoningen i sina budskap. De har insett att de gör framsteg med den taktiken, inte minst när de använder sig av metoden för att påverka regeringstjänstemän. Humane Society of the United States, HSUS, påstår till exempel att de representerar 11 miljoner människor. Vilken tjänsteman skulle inte lyssna på en person som säger sig företräda 11 miljoner människor? Problemet är bara att HSUS inte representerar så många människor, säger Dennis Foster.
Han menar också att en del i djurrättsrörelsens framgångar bottnar i att ansvariga tjänstemän och politiker inte förstår skillnaden mellan djurens rättigheter och djurskydd.

Luras stödja organisationer
— Vi luras att stödja djurrättsorganisationer utan att inse att det handlar om politik medan djurskydd handlar om omtanke.
Dennis Foster säger sig vara oroad över det inflytande HSUS har runt om i världen, inte minst i Europa.
— Man ignorerar det inflytande den största och rikaste djurrättsorganisationen i världen har på dem. HSUS och dess dotterbolag, Humane Society International, World Animal Protection, PETA och oräkneliga andra organisationer i Europa är deras marionett-organisationer med olika namn men med samma agenda: ett köttfritt samhälle. Den här rörelsen finns i alla europeiska länder med sympatisörer som arbetar vid universitet, skolor och regeringar. Rörelsen har förmodligen störst inflytande i Storbritannien, Frankrike, Belgien, Tyskland, Sverige och Norge.

Hur finansierar de här organisationerna sin verksamhet?
— Deras finansiering kommer främst från människor som älskar djur och som inte vet skillnaden mellan djurens rättigheter och djurskydd. Det visas bilder och filmer av djur som far illa eller ser ledsna ut och sedan ber organisationen om donationer för att hjälpa djuren. Problemet är att pengarna inte går till den lokala djurskyddsorganisationen som försöker hjälpa djur som far illa. Pengarna går till att stödja organisationernas politiska agendor att ändra vår livsstil till hur de vill att vi ska leva. De här organisationerna är också bra på att rikta sig till företag som använder djur (jordbruk, klädindustrin och livsmedelsindustrin) för att få dem att ge donationer i utbyte mot att bli lämnade i fred.