För att kunna få riktigt bra och fartfyllda bilder behöver du systemkamerans möjlighet att byta objektiv, medföljande autofokus, möjlighet att snabbt ändra inställningar, snabbheten och exaktheten i avtrycket samt möjligheten att ta flera bilder i sekunden. Steg två mot lyckade actionbilder är att lära känna kameran lika väl som sitt vapen.
Utan att ta ögat från sökaren bör du kunna ändra autofokusinställning, flytta autofokuspunkten i sökaren, kompensera för plötsliga ändringar i ljuset eller ändra ISO-inställning, bländare eller slutartid. Använd varken full- eller programautomatik, de två inställningar då kameran bestämmer både slutartid och bländare.
Med tidvals­automatik väljer du en slutar­tid som bör räcka och låter kameran ställa in bländaren. Själv föredrar jag i snabba lägen bländarvalsautomatik och ställer in ISO så att slutartiden bör räcka till. Oftast väljer jag största möjliga bländaröppning, dels för att få kortast möjliga slutartid men också för att genom kort skärpedjup fram­häva motivet mot bakgrunden.
Bildstabiliseringen bör vara frånkopplad, autofokusinställningen ska så klart vara medföljande och välj gärna en autofokuspunkt nära bildkanten som det sedan gäller att hålla på djurets/hundens huvud så gott det går. Sedan gäller det ”bara” att knäppa så många bilder du hinner men att ändå samtidigt försöka välja de ögonblick då allt stämmer i sökaren samt att zooma vid behov under fotograferingen.
Speciellt när det gäller djur i snö eller fåglar mot himlen måste exponeringen kompenseras för att motivet inte ska bli väldigt mörkt. Spotmätning, då kameran mäter ljuset i princip enbart i autofokuspunkten, fungerar ofta. Men jag brukar föredra att kompensera manuellt 0,5–1,5 bländarsteg, beroende på erfarenhet av liknande situationer.
Resten är övning och erfarenhet.