– Även den nya planen är en stor besvikelse, säger jaktvårdskonsulent Hans Geibrink, Umeå. Naturvårdsverket söker inga vägar att lösa de konflikter som mellanskarven orsakar och de verktyg som EU-kommissionen anvisat nämns nästan inte alls.
– Eftersom planen fokuserar så mycket på beviskraven för skyddsjakt kommer den knappast att göra det lättare för länsstyrelserna att ge tillstånd till sådan jakt. Snarare tvärtom.

Forskare kritisk
Sven-Gunnar Lunneryd, forskare vid SLU, institutionen för akvatiska resurser, är också kritisk:
– Bättre än första utkastet – rena faktafel har i alla fall rättats – men det är fortfarande ingen förvaltningsplan för den saknar mål. Istället accepterar Naturvårdsverket nuvarande situation och har lagt sig platt för att EU:s fågeldirektiv lägger hinder i vägen för att minska antalet mellanskarvar.
Naturvårdsverket vill inte betrakta mellanskarven som en främmande, invasiv art. Den nya planen skiljer inte heller mellan den atlantiska storskarven och mellanskarven, allt bakas ihop till ”skarv”.

Främst skadeförbyggande åtgärder
Skarven anses uppfylla kriterierna för gynnsam bevarandestatus och förvaltningen – som enligt Naturvårdsverket är länsstyrelsernas ansvar – handlar därför enligt den nya planen främst om skadeförebyggande åtgärder som skyddsjakt och skrämselåtgärder.
Beslut om skyddsjakt måste vara kopplad till skadegörelse, men enligt Naturvårdsverket verkar det inte finnas behov av utökad jakt eftersom det enligt länsstyrelsernas återrapportering inte fälls mer än cirka 50 procent av tilldelningen vid skyddsjakt.
– Det lämnar trots allt fältet ganska fritt, säger Sven-Gunnar Lunneryd, för var helst skarven uppträder äter den ju fisk som vi har problem med förvaltningen av. Till exempel ål, torsk och sik. Då är det bara upp till jägarna att peka på det, för har man skador får man ju enligt planen också skjuta skarv.