I förslaget till plan skriver Naturvårdsverket att det är möjligt med skyddsjakt för att begränsa skarvens skador på fiske och i förebyggande syfte som skrämselåtgärd. Däremot anser verket att det inte är möjligt med licensjakt i populationsreglerande syfte, eftersom en sådan jakt skulle strida mot EU:s fågeldirektiv.

– Det är möjligt med skyddsjakt på skarv om kriterierna för skyddsjakt är uppfyllda. Det verkar inte finnas behov av en utökad jakt eftersom det enligt länsstyrelsens återrapportering är cirka 50 procent av tilldelningen som fälls i skyddsjakt, säger Christer Pettersson, handläggare på Naturvårdsverket, i ett pressmeddelande.

Enligt Fredrik Nordwall som är enhetschef på Havs- och vattenmyndigheten måste skarvens skador på fisket bedömas från fall till fall.

– Undersökningar visar att skarven kan ha negativ påverkan på fiskbestånden i odlingar och mindre avgränsade områden men inte i större, öppna system, säger Fredrik Nordwall i pressmeddelandet.

Naturvårdsverket efterlyser också en bättre dokumentation för att bättre kunna förvalta skarven. Uppföljning av förvaltningsåtgärder, övervakning av skarvpopulationens storlek och utbredning samt övervakning av fiskbeståndet är exempel på sådana. Man menar också att dokumentation av skador är viktiga när beslut om skyddsjakt ska fattas.

I förvaltningsplanen ägnar Naturvårdsverket en hel del utrymme åt att argumentera mot att skarven inte är en naturligt förekommande art i Sverige, att den istället skulle införts till Europa från Kina för några hundra år sedan. Man hoppas att den frågan därmed ska få mindre utrymme när skarven debatteras i framtiden.