Den 30 januari 2013 beslutade Naturvårdsverket att tillåta jakt på 16 vargar, i vad man kallade en selektiv och riktad jakt. Jakten skulle pågå mellan 31 januari och 17 februari. Den första dagen skulle man endast få spåra. Jakt tilläts efter vargar i Dalarnas, Värmlands, Örebro och Västmanlands län i åtta utpekade revir, högst två vargar per revir.

Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden och Rovdjursföreningen överklagade omedelbart Naturvårdsverkets vargjaktbeslut till Förvaltningsrätten och begärde inhibition, det vill säga att jakten skulle stoppas medan överklagandena behandlades av rätten.
Den 1 februari avslog Förvaltningsrätten begäran om inhibition och jakten kunde fortsätta. Men beslutet överklagades till Kammarrätten, som stoppade jakten den 6 februari. Tre vargar hann fällas.
Den 8 februari överklagade Naturvårdsverket Kammarrättens inhibition till Högsta förvaltningsrätten, som den 12 februari meddelade att man inte lämnade prövningstillstånd. Vargjakten var definitivt stoppad.

Annan lämplig lösning
Den 2 maj upphävde Stockholms förvaltningsrätt Naturvårdsverkets beslut om selektiv och riktad jakt. Förvaltningsrätten biföll därmed Naturskyddsföreningens, Rovdjursföreningens och Världsnaturfondens överklaganden.

I sitt beslut skrev rätten att enligt art- och habitatdirektivet är varg en art av gemenskapsintresse som åtnjuter ett strikt skydd. Jakt efter varg får endast ske om förutsättningarna för undantag i artikel 16 i direktivet är uppfyllda. Det krävs att det inte finns någon annan lämplig lösning för att uppnå syftet med jakten, att jakten inte förvärrar vargstammens ogynnsamma bevarandestatus och att jakten sker under strängt kontrollerade förhållanden, selektivt och i begränsad omfattning.

Förvaltningsrätten fann att jakten inte förvärrar vargstammens ogynnsamma bevarandestatus och att den sker under strängt kontrollerade förhållanden. Däremot finns det andra lämpliga lösningar som är mindre ingripande än selektiv och riktad jakt efter varg för att uppnå syftet att minska inaveln i den svenska vargstammen, till exempel flytt av genetiskt värdefulla vargar till Mellansverige, flytt av vargar mellan den rysk-finska och den skandinaviska vargstammen och utplacering av vargvalpar från djurparker.
Att forskning visat att den selektiva vargjakten tillsammans med utsättning av varg skulle förstärka vargstammens genetik, var inget som förvaltningsrätten tog hänsyn till.

Flera verktyg
Den 21 maj överklagade Naturvårdsverket förvaltningsrättens dom till Kammarrätten i Stockholm. Verket ville få klarlagt om det går att använda selektiv och riktad jakt i arbetet för att få en långsiktigt livskraftig vargstam med gynnsam bevarandestatus.
– Vi behöver arbeta med flera verktyg för att minska inaveln i vargstammen och jakt är ett viktigt verktyg för viltförvaltningen. Det är betydelsefullt för det fortsatta arbetet att få klarlagt om en selektiv och riktad jakt mot de mest inavlade reviren är en möjlig åtgärd i arbetet med genetisk förstärkning, skrev Ruona Burman, dåvarande viltsamordnare på Naturvårdsverket, i ett pressmeddelande.

Inte klart ännu
Kammarrätten har fortfarande inte avgjort frågan.
Sedan dess har Sveriges riksdag fattat beslut om ramarna för gynnsam bevarandestatus (GYBS) för de stora rovdjuren och Naturvårdsverket slutligen fastställt att GYBS för varg är 270 djur.
Och både årets jakt och fjolårets ligger i händerna på Kammarrätten.
– Vi hoppas komma med ett besked inom några veckor angående en begäran om muntlig förhandling. Det har pågått skriftväxling fram till november-december, tyvärr har det dragit ut på tiden, säger Linda Bågling vid Kammarrätten i Stockholm angående 2013 års jakt.