Av de tolv inhemska, svenska hundraserna är nio jakthunds­raser. För ungefär hälften av dem är situationen riktigt allvarlig efter­som det föds och registreras så få valpar att rasernas sundhet och fortlevnad hotas. Framför allt är det drivande raser som har eller kommer att få problem.

Drever registreras det nu bara en tredjedel så många av som för åtta år sedan. Hamiltonstövaren har minskat med mer än hälften på samma tid.

Går man tillbaka ytterligare ett drygt decennium förstår man än tydligare vidden av problemet, 1990 registrerades det 2294 drevrar och 1635 hamiltonstövare. 2011 var siffran 365 drevrar och 256 hamiltonstövare.

Spetsarna klarar sig bättre
Schillerstövare och smålandsstövare minskar inte på samma sätt men är redan så små raser att de kan betraktas som mer eller mindre hotade.

Jaktspetsarna klarar sig bättre, för jämthunden är situationen stabil, likaså för norrbotten­spetsen.

Övriga svenska raser är hällefors­hund, vit älghund och gotlandsstövare. Av dessa tre ser läget minst dystert ut för den vita älghunden.

Endast jämthund kan anses ha en betryggande storlek på populationen, av samtliga nio jakthundsraser.

I skogen
Frågan var uppe på senaste möt­et i Svenska Kennelklubbens centralstyrelse, där avelskommitténs ordförande Britt-Marie Dornell presenterade ett underlag för diskussion.

Den stora chocken för mig var att drevern minskat så väldigt, men det är verkligen bekymmersamt för flera av raserna, säger hon.

Anledningarna till att de driv­ande raserna går tillbaka så kraft­igt står förstås att finna i skogen.

Britt-Marie Dornell har listat ett antal möjliga, bidragande faktorer:
En åldrande jägarkår.
Harjakten med drivande hund har minskat kraftigt. Få vill ta hand om och äta hare, vilket gör att många inte vill skjuta hare.
Rådjuren har minskat och snörika vintrar har omöjliggjort jakt med kortbenta hundar.
Kortdrivare har tagit en del av utrymmet från de traditionella kortbenta drivande raserna.
Rovdjuren har minskat antalet rådjur och ökat riskerna att hunden ska råka ut för varg­angrepp.
Vildsvinens ökning har lockat en ny kategori jägare med behov av en annan typ av hundar.
Den långa utsträckningen i tid av älgjakten har minskat intresset och tiden för annan jakt. Det kan påverka till exempel norrbottenspets negativt.
Jakt är idag en mycket dyr hobby.

Flera raser ska dela på ett vik­ande underlag vilket inte går ihop på sikt. Det leder till att ras­er riskerar att slås ut eller existerar under en långsiktigt hållbar nivå, enligt Britt-Marie Dornell.

Norge satsar
I Norge har man sett en likadan trend för sina inhemska hund­raser och tagit till ett antal åtgärd­er för att underlätta för uppfödarna.

Valpar av norska ras­er registreras gratis av Norsk Kennel Klub och man får ställa ut hundar av dessa raser gratis på NKK:s utställningar. Man har också lagt upp en spermabank där frusen sperma från var och en av de sju norska raserna ska långtidslagras. NKK sponsrar dessutom kurser i harjakt. Om det får avsedd verkan återstår att se.

Öppen stambok
Vad gör vi om stövarjakten går tillbaka ännu mer? Vi måste tänka förutsättningslöst, ingen har någon färdig idé, säger Britt-Marie Dornell.

En eventuellt tänkbar möjlighet skulle vara att åter igen ha en öppen stambok för de svenska stövarraserna och således möjliggöra korsning över rasgränserna.

De bygger ju mycket på samma hundmaterial ursprungligen. Svensk stövare av korsad stam hette det i SKK:s stambok under organisationens första 40 år.
Avelskommittén med Britt-Marie Dornell i spetsen har nu fått i uppdrag att fortsätta sina samtal med berörda special­klubbar, eftersom det är de som har rasansvaret.

Registrerade valpar/år

År        Drever    Hamiltonstövare
2004    1.165      604
2005    929         382
2006    896         492
2007    864         354
2008    611         380
2009    739         399
2010    705         258
2011    365         256