På Jägareförbundets Kustråds avslutande mötesdag skissade riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné en bild av hur den omdiskuterade sälfrågan kan lösas. Utredningarna är genomförda, vissa kompletteringar behövs, men utan något större krångel går det att sjösätta förvaltningen, menade Ligné.
Ett problem i sammanhanget är den flora av intressenter som finns när det kommer till säl.
– Mängden kockar i den soppan gör det hela mer komplicerat än när det gäller annat vilt. Många vill ha något med sälen att göra, och det kan vara en förklaring till att det är så svårt att få till något som vi jägare tycker är självklart, att jaga och ta tillvara en resurs från en art som har mycket god bevarandestatus, sa Daniel Ligné och visade en bild som tydligt illustrerade vad han menade.

Enskilds skyddsjakt
För att ge yrkesfisket större möjligheter att skydda sin näring föreslår Jägareförbundet en dramatisk förenkling av skyddsjaktsystemet, jämfört med nuvarande byråkratiska ordning.
– Vi menar att skyddsjakt på säl under vissa givna förutsättningar ska kunna genomföras på enskilds initiativ, av yrkesfiskaren eller hans ombud, något som skulle vara en effektiv modell för att skydda fiskeredskap. Det borde inte behöva vara mer komplicerat än när jag avlivar en grävling som bygger bo under grannens altan, sa Ligné som noga definierade skillnaderna mellan skyddsjakt och licensjakt.

Gynnsamma arter
Jägareförbundet menar att det i dag inte finns något som hindrar att licensjakt införs för alla tre arterna, gråsäl, knubbsäl och vikare. Något som Daniel Ligné bedömer att de flesta är överens om.
– Vi skulle i princip kunna inleda licensjakten redan nu. Naturvårdsverket har utrett frågan på ett bra sätt. Det behövs vissa kompletteringar, men de är inte svåra att få på plats, sa Ligné.
Bland annat handlar det om att upprätta en förvaltningsplan för vikare, samt att uppdatera de planer för knubb- och gråsäl som finns sedan tidigare, att klarlägga och förenkla jakträtten på allmänt vatten, på statens holmar och skör samt i den ekonomiska zonen, och att samverka med grannländerna Finland, Norge och Danmark vid förvaltningen av de arter vi har gemensamt med respektive land,