fredag 29 mars

Kammarrätternas skilda beslut – Svensk Jakt reder ut

Nils Ivars, redaktör för Allt om Juridik, hjälper Svensk Jakt att reda ut begreppen kring vargjakten och juridiken. Foto: Niklas Kristoffersson

Juridik kan vara ganska trassligt. Inte blir det enklare när alla juridiska turer kring vargjakten ska redas ut – men tillsammans med juridikredaktören och jägaren Nils Ivars gör vi här ett försök!

Svensk Jakt bad Nils Ivars, redaktör för Allt om Juridik, en nyhets- och informationssida om juridik, att försöka reda ut begreppen: Hur förklarar man på ett lättfattligt sätt hur kammarrätterna kommit fram till olika beslut?
– Det är otroligt svårt att förklara det ett enkelt sätt, men jag ska göra ett försök.
– Först och främst måste man förstå vad inhibitionsbeslut innebär. Inhibitionsbeslut är ett preliminärt domstolsbeslut. Domstolen har alltså inte tagit ställning i sakfrågan, utan gör en snabb preliminär bedömning.

 

”En första, snabb bedömning”

Kammarrätten i Sundsvall skrev i sitt beslut:
”Som redovisats i det överklagade beslutet krävs för att ta ställning till frågan om inhibition ett preliminärt ställningstagande till sakfrågan.
Om det framstår som sannolikt att det överklagade beslutet kommer att ändras kan det bli aktuellt att förordna om inhibition.
Det beviskrav som ställs i samband med ett ställningstagande till frågan om inhibition varierar i styrka beroende på vad beslutet avser och om effekterna av beslutet är särskilt ingripande eller oåterkalleliga.”
– Detta innebär i klartext att domstolarna i inhibitionsprövningarna gör en första, snabb bedömning kring om det finns en risk att Naturvårdsverkets beslut om vargjakt skulle kunna vara felaktigt. Om det finns en risk att beslutet senare kommer ändras stoppar man jakten tillfälligt.
– Hur stor den risken måste vara går inte att säga, men ju mer ingripande eller oåterkalleligt beslutet är, desto lägre risk krävs för att domstolen ska besluta om inhibition. Att skjuta en varg är ju faktiskt oåterkalleligt, vilket kanske gör att domstolarna blir extra försiktiga och därmed enklare beslutar om inhibition, säger Nils Ivars.

 

Varför har kammarrätterna då fattat olika beslut?

– Alla domstolar och myndigheter ska alltid fatta individuella beslut oberoende av varandra. Detta är dock en sanning med viss modifikation, eftersom alla domstolar lyder under samma regler såsom lagar, förordningar, EU-rätt och så vidare.
– Om det finns prejudikat från Högsta förvaltningsdomstolen eller Högsta domstolen som ger instruktioner i hur bedömningar ska göras, måste domstolarna följa dem, säger Nils Ivars.
Det han avser är att alla domstolar och myndigheter självständigt ska tolka reglerna. Syftet är att domstolar ska döma lika i liknande fall – men de ska inte ”snegla på varandra”. De måste göra en egen bedömning.
– Jämför det med ett brottmål. Domstolen kan ju inte döma dig automatiskt bara för att din granne blev dömd i en annan rättegång, förklarar Nils Ivars.

 

”Varje jaktbeslut är unikt”

– Man ska komma ihåg att varje jaktbeslut är unikt. Kammarrätten i Sundsvall prövade helt enkelt inhibitionsbeslutet rörande vargjakten i Dalarna och Gävleborg. Situationen kan ju – teoretiskt – vara annorlunda i exempelvis Värmland, varför den bedömningen kan bli annorlunda.
– Om man tar ett tydligare exempel: Man beslutar om jakt på björn i Gävleborg och Västra Götaland. Olika domstolar kommer då att pröva de båda besluten eftersom det är olika geografiska områden, och eftersom björnbestånden skiljer sig mellan Gävleborg och Västra Götaland är det ju rimligt att domstolarna därmed kan fatta olika beslut rörande jakten.
Gällande vargjakten är situationen kanske inte sådan, men Nils Ivars gissning är att domstolarna helt enkelt gör olika preliminära bedömningar av sakfrågan – och också ser vargjakten som olika ”ingripande” och ”oåterkallelig” för vargstammen.

 

”Rättsläget väldigt oklart”

– Att kammarrätter bedömer liknande situationer olika är givetvis inte bra – och är något som kan motivera att Högsta förvaltningsdomstolen släpper upp målet till prövning, för att skapa ett vägledande prejudikat.
– Som vi alla vet är rättsläget kring vargjakt väldigt oklart. Det gör ju att själva sakfrågan är oklar. Nu är det ju dock bara inhibitionsbesluten som prövas, men när man fattar sådana beslut så gör man som sagt en snabb, preliminär bedömning av sakfrågan. Man ska också hålla i minnet att det är relativt oprövad juridisk mark vi rör oss inom.

 

Jämförbart med häktning

Nils Ivars gör jämförelsen med ett häktningsbeslut, som också är ett preliminärt beslut:
– Den misstänkte häktas om det finns stark anledning att vänta en fällande dom. Man har alltså inte dömt än, men en första anblick av målet gör att det finns anledning att förvänta en fällande dom. När rättegången avslutas tar det ibland några veckor innan domen kommer, om rätten då häver häktningen i väntan på dom det ger en fingervisning om att domen kommer bli friande.
Enligt Nils Ivars fungerar det ungefär likadant i förvaltningsmål.
– Kammarrätten i Sundsvall lär exempelvis anse att det finns ganska starka skäl att tro att jakten senare kommer bifallas i sak, därför häver man inhibitionen. Kammarrätten i Göteborg meddelade inte prövningstillstånd, vilket betyder att man tycker att förvaltningsrätterna gjort rätt gällande inhibitionen. Kanske tyder det på att kammarrätten i Göteborg snarare tror att vargjakten i sak kommer avslås.

 

Prövningstillstånd eller inte?

Kammarrätten i Stockholm beviljade prövningstillstånd, men avslog överklagan – det betyder alltså att kammarrätten förväntar sig att förvaltningsrätten kommer att underkänna jaktbeslutet i sak?
– Nja, det innebär att man anser att förvaltningsrätten gjort rätt som inhiberat jakten. Och vad grundar man då det på? Jo, någon slags preliminär avvägning i sakfrågan och en allmän bedömning av vargjaktens oåterkalleliga effekt. Men det är nog att gå för långt att säga att kammarrätten bedömer att vargjakten ska avblåsas slutligt.
– Det är knöligt, men när prövningstillstånd meddelas så prövar kammarrätten helt enkelt samma sak som förvaltningsrätten redan prövat. När prövningstillstånd inte meddelas prövar inte rätten frågan, kanske för att man anser att det liggande beslutet är uppenbart korrekt. Kammarrätten i Göteborg prövade alltså inte inhibitionsfrågan, vilket alltså kammarrätten i Stockholm gjorde.

 

Så, hur vill du summera ovanstående?

– Sakfrågan är oklar juridiskt, vilket innebär att de preliminära bedömningarna – inhibitionsbesluten – blir väldigt svåra.
– Varje domstol ska göra en individuell prövning utifrån de regler som finns utan att snegla på varandra. De ska snegla uppåt – på Högsta förvaltningsdomstolens vägledande prejudikat – men inte åt sidan på andra pågående processer, säger Nils Ivars.
– Slutligen vill jag också säga att ja, självklart händer det att domstolar gör fel. Men ofta inser inte ”vanligt folk” att domare aldrig får tycka något, de ska bara tolka vad rättsreglerna säger – vad politikerna och vi väljare har tyckt.
– Jurister tränas redan under utbildningen i att lägga sina egna känslor åt sidan. Dessutom, om man som domare är aktiv medlem i exempelvis Jägareförbundet eller Naturskyddsföreningen, som är parter i vargjaktsmålen, så kan man vara skyldig att inte döma i dessa mål på grund av jäv. Ingen människa är 100 procent opartisk, men jag vågar ända säga att vi kan lita på att våra domare är duktiga på att hålla sina egna åsikter åt sidan när de dömer, säger Nils Ivars.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev