Sändarförsedda vargar finns i reviren Kukumäki, Aspafallet och Rotna. Men ingen av dem har uppdaterats sedan 24 augusti. Då kvicknade sändaren på en varg i Aspafallet, söder om Skinnskatteberg, plötsligt till liv och sände en position.
I Rotna, väster om Sysslebäck, har sändaren senast skickat en position den 16 augusti.
Sämst funktion av alla har vargsändaren i Kukumäkireviret, väster om Edsbyn. Där uppdaterades vargens position senast den 2 augusti. Notabelt är att vargen i Kukumäkireviret försågs med en ny sändare den senaste vintern. Och där verkar tekniken redan ha gett upp för evigt.
– För Kukumäki är det nog så att sändaren inte längre funderar då det har gått mer än 30 dagar sedan senaste uppdateringen. Men vi har varit med om att sändare har varit borta från sändning länge än så och sedan börjat sända igen, så osvuret är bäst. Varför en del sändare gör sådana längre uppehåll har varken vi eller tillverkaren någon förklaring till, säger Håkan Sand, vargforskare vid SLU.

Dåliga sändare
På senare år har det varit svårt för forskarna att förse vargar med sändare. Trots omfattande insatser från landets länsstyrelser har bristen på snö i det närmaste omöjliggjort arbetet. Och på de få vargar som ändå märkts sitter sändare som inte tycks hålla måttet.
– Tyvärr är det så att sändarnas funktion är högst oberäknelig och kan gå allt från mer än två år men kan också tystna efter några månader. I medeltal brukar det dock fungera minst ett år. Vi är numera högst medvetna om detta och vi försöker därför att rikta våran datainsamling till tiden efter märkning för att på så sätt maximera chansen att få ut så mycket data som det går från respektive märkt individ, berättar Håkan Sand.  

Att märka vargar är en både tidskrävande och kostsam historia. Är vargsändarna tillräckligt bra för att ni ska bli hjälpta i ert forskningsarbete?
– Det är högst frustrerande att vi inte har kommit längre i den tekniska utvecklingen med sändare på mer än tio år och jag håller helt med om att frågan om sändarna är ”tillräckligt bra” är berättigad, och mitt korta svar är nej – de borde vara mycket bättre, konstaterar Håkan Sand. 
– Men om vi ser till alternativet, att inte märka och därmed avsaknaden av möjligheten att inhämta data från de sändare som finns, anser jag att detta inte är ett alternativ. Särskilt mot bakgrund av att vargen skapar så mycket frågor och konflikter och debatten ofta är osakligt eller extremt osaklig, fortsätter han.

”Vi tillhör den besvikna skaran”
Frustrerade jägare har hört av sig till Svensk Jakt och påtalat problemen med den urusla Vargwebben. Och Håkan Sand delar deras frustration.
– Jag har full förståelse för att de som hade hoppats på en fungerande vargwebb till denna jaktsäsong är besvikna. Vi i forskningsprojektet tillhör också denna besvikna skara, säger han.