Inbäddad i sommargrönska förefaller den lilla gården Saltkällan i Mölnbo vara rena rama idyllen. I en hage, som sträcker sig från ett av gårdens bostadshus ner till en liten sjö, går några får och betar.
Trädgården svämmar över av blomsterprakt, trädens frukter börjar mogna. Här syns harmoni råda – men skenet bedrar.
I detta område har nu fyra vargangrepp mot får inträffat sedan midsommar.

”Väldigt olustigt”
De tre föregående har ägt rum på granngården Molstaberg, men natten till tisdag var det dags för Anna Gran, som bor på Saltkällan och där bedriver fårskötsel i liten skala, att få påhälsning.
– Vargen var framme på gården, mellan husen, redan igår kväll. Vi försökte skrämma bort den, men den agerade väldigt oskyggt. Den satte sig bara och tittade på oss, berättar Anna.
Enligt Anna sprang vargen mellan husen och uppträdde helt oberörd av de människor som försökte skrämma bort den. Den brydde sig heller inte om människorna som fanns på badplatsen alldeles nedanför huset.
– Det var väldigt olustigt. Man har ju en bild av att vilda vargar är skygga, håller sig på behörigt avstånd från människan. Men så var verkligen inte fallet nu.
På måndagskvällen lyckades man få in fåren i det fårhus som finns i hagen. Men på tisdagsmorgonen hittades ändå en tacka, vargdödad, utanför hagen.

Fyra angrepp – minst 49 döda
– Det är varg som varit framme, ingen som helst tvekan om det.
Orden är Arne Söderbergs. Han arbetar på länsstyrelsen i Stockholm och har egentligen semester, men i brist på annan tillgänglig personal har han blivit blixtinkallad för att undersöka den dödade tackan.
Söderberg och hans länsstyrelsekollegor har fått göra många utflykter till den här allra sydligaste delen av huvudstadslänet i sommar. Sedan midsommarhelgen har det nu inträffat fyra vargangrepp på får här.
De tre första skedde på Molstabergs gård, någon kilometer från platsen där vi nu befinner oss. Molstaberg, som har en stor fårbesättning på cirka 900 djur, har i dessa tre angrepp fått se minst 48 djur dödade.
Med den dödade tackan på Saltkällan kan ytterligare ett djur föras in i protokollet.

”Risken är tyvärr stor”
Den första attacken inträffade natten till midsommarafton och resulterade i totalt 35 döda tackor och lamm. Den 1 juli dödades sex tackor, och vid det tredje angreppet – den 18 juli – hittades ytterligare sju vargdödade djur.
Området ligger i det så kallade Sjundareviret, där ett vargpar sedan förra året uppehåller sig. Även om det ännu inte har bekräftats, talar mycket för att det i vår fötts valpar i reviret.
– Risken för att vargen kommer tillbaka hit är tyvärr stor, säger Arne Söderberg, och påbörjar arbetet med att sätta upp akutstängsel i den lilla fårhagen.
Att i den här miljön – och med en fårbesättning av den här begränsade storleken – ge sig på att sätta upp så kallat rovdjursavvisande stängsel känns inte särskilt aktuellt. Speciellt som hagen vetter mot den lilla Saltkällsjön. Att vargar simmande tagit sig in i fårhagar finns det många tidigare exempel på…

”En otrygghetskänsla smyger sig på”
Anna Gran arbetar med konsthantverk, som pedagog, framför allt med tovning. Ullen får hon från de elva får som går på gården. Fast idag är det bara tio kvar…
– Det här är ett kulturlandskap som vi försöker hålla öppet. Jag har svårt att se hur vi ska kunna fortsätta med det om det ska finnas varg här, säger Anna Gran.
Hon beskriver även något som många andra ”vargberörda” tidigare vittnat om:
– Jag har fått en otrygghetskänsla som smyger sig på. Jag är uppvuxen här och det har alltid varit en avkopplande plats att befinna sig på. Nu, när jag går omkring här i trädgården, så dyker vargen upp för mitt inre öga bakom varje hörn.

”Då började rädslan komma”
– När jag sedan hittade tackan och med egna ögon kunde se vilken enorm kraft som finns i vargarnas käftar, vilka skador de kan åstadkomma, då började rädslan komma. Det finns ju barn här också, tänk om det händer något med dem?
Den otrygghetskänsla Anna Gran beskriver har många före henne försökt sätta ord på. Men det är inte enkelt – och det är framför allt inte enkelt att övertyga någon som inte drabbats om vad denna känsla innebär.
Inte bara för den rent ekonomiska tillvaron, utan för hela livet – för den som bor och verkar på landet, som brukar naturen.
Denna känsla är sannolikt något som inte kan beskrivas – bara den som själv upplevt den förstår dess fulla vidd.

”Varg viktigare än människor?”
Anna Gran är medveten om att vargangreppen mot får på granngården Molstaberg också resulterat i att olika mer eller mindre extrema vargvärnarorganisationer har polisanmält fårägarna.
– Jag vet att det har förekommit rena mordhot och det är inte acceptabelt. Jag står upp för vad jag tycker. Är vargen verkligen viktigare än människor som försöker hålla landsbygden levande?