I dagsläget har 41 familjegrupper av varg säkrats under den gångna vinterns inventeringar. Det har länge varit oklart vad den så kallade omräkningsfaktorn ska vara men nu har Naturvårdsverket bestämt att den, i alla fall i år, ska vara tio.

Cirka 410 vargar

41 familjegrupper av varg motsvarar alltså 410 vargar. Men slutsiffran kan fortfarande komma att justeras om fler familjegrupper kan särskiljas genom DNA-analyser av inskickad vargspillning.

Massor av analyser

Under ett normalt inventeringsår DNA-analyseras ungefär 1.500 inskickade spillningsprover av varg. Men i år är antalet prover hela 2.800.

Jens Frank. Foto: SLU

2.500 av proven är inskickade av länsstyrelserna och 300 kommer från jägarna, berättar Jens Frank vid Viltskadecenter.

Varje DNA-analys av vargspillning kostar drygt 1.000 kronor att genomföra. Inskickade spillningsprov som kommer från en annan art än varg, eller spillningsprov som är i för dåligt skick att analysera kostar 100 kronor.

Åtta eller tio?

Ökningen av antalet inskickade spillningsprov beror på striden om huruvida antalet funna familjegrupper av varg ska multipliceras med tio eller med åtta när antalet vargindivider ska tas fram.

Föryngring eller familjegrupp?

Tidigare inventerades vargföryngringar och då multiplicerades antalet föryngringar med tio när antalet vargindivider skulle räknas fram.

Men sedan ett par år tillbaka är det istället antalet familjegrupper av varg som ska inventeras. Och nu är frågan om även antalet familjegrupper ska multipliceras med tio, eller åtta som föreslagits från forskarhåll.

”Åtta är mest rätt”

Jens Frank har sin personliga uppfattning klar när det gäller den saken.

– Åtta är mest rätt. Antalet föryngringar är alltid färre än antalet familjegrupper och dessutom räknas även döda vargar med i det nuvarande inventeringsresultatet, säger Jens Frank.

• Så när årets inventeringsresultat presenteras överskattar den alltså vargstammen med 20 procent?

– Nej, inte alls. I praktiken är den väldigt små skillnader mellan det verkliga slutresultatet i de här inventerings- och beräkningsmodellerna. Det är mer av akademiskt intresse än praktiskt, hävdar Jens Frank.

Han anser vidare att varginventeringarna är mycket, mycket tillförlitliga.

– De är nästan löjligt bra. Det finns ingen annan viltinventering som är i närheten av att ge en så korrekt bild som varginventeringarna. Men då läggs det ju också väldigt stora resurser på detta, konstaterar Jens Frank.

• Det finns ändå många som anser att det du säger inte stämmer. De menar att vargantalet i själva verket är mycket högre än vad som anges. Hur ser du på det?

– De som anser att inventeringarna är missvisande bör själva samla in spillning för DNA-analys eller kontakta länsstyrelsen om de ser vargspår eller vargspillning. Det är jättebra om de kan slå oss på fingrarna genom att visa att vi missar vargrevir vid inventeringarna, säger Jens Frank.

Här nedan reder vi ut begreppen i detalj

Familjegrupp av varg

Minst ett av kriterierna 1–5 ska vara uppfyllda:

1. Minst tre vargar spåras, varav åtminstone en revirmarkerar regelbundet. Vargarna ska gå tillsammans, och spåras i minst tre kilometer vid minst tre olika tillfällen.

2. Minst tre vargar spåras, varav åtminstone en revirmarkerar regelbundet. Vargarna ska gå tillsammans och spåras i minst 15 kilometer vid ett och samma spårningstillfälle.

3. Tre vargar spåras tillsammans inom föräldrareviret minst en gång i tre kilometer. Förälder-avkommor-relation kan påvisas med DNA-analys. Minst en varg revirmarkerar regelbundet.

4. Tre eller flera individer syns på samma foto/film och minst ett av djuren revirmarkerar.

5. Vid barmark kan familjegrupp bekräftas med DNA-prover från spillning.

Tillägg till punkt 1 ovan:

Ett av de tre spårningstillfällena kan utgöras av spårning i minst fem kilometer av minst två vargar som inte revirmarkerar. Spårningen ska kunna grupperas till föräldrareviret.

Vargföryngring

Föryngring kan dokumenteras i kombination med förekomst av familjegrupp eller, revirmarkerande par. eller övrig varg. Minst ett av kriterierna 1–7 ska vara uppfyllda:Synobservation av årsvalp.

1. Registrering av död årsvalp.

2. DNA-analyser påvisar släktskap i form av förälder-avkomma-relation vid förstaårsföryngring.

3. Minst fyra vargar spåras tillsammans inom ett revir i minst tre kilometer vid minst tre tillfällen, eller i minst 15 kilometer vid ett tillfälle.

4. I ett revir där man året innan inte registrerat familjegrupp eller föryngring ska minst tre vargar spåras tillsammans i minst 3 km vid minst tre tillfällen, eller i minst 15 kilometer vid ett tillfälle.

5. Foto/film av årsvalp.

6. Vid barmark kan föryngring bekräftas med DNA-prover från spillning.

Tillägg till punkt 4 och 5

En av tre spårningar i punkt 4 och 5 kan utgöras av spårning med DNA-prov från två eller flera syskon (som inte revirmarkerar) insamlade under samma spårning, alternativt spårning av minst två vargar som inte revirmarkerar i minst fem kilometer (förutsatt att föräldradjur redan identifierats och att spårningen kan grupperas till föräldrareviret).

Revirmarkerande vargpar

Minst ett av kriterierna 1–5 ska vara uppfyllda:

1. Två vargar spåras tillsammans inom ett revir i minst tre kilometer vid minst två olika tillfällen, alternativt i minst 15 kilometer vid ett tillfälle. Båda vargarna ska revirmarkera regelbundet vid varje spårning.

2. Två vargar spåras tillsammans inom ett revir i minst tre kilometer. Båda vargarna ska revirmarkera regelbundet och DNA-prover visar på hane och tik (alternativt hane och observation av löpblod).

3. DNA-analys visar att två individer, som genom tidigare års analyser är kända som ett revirmarkerande par, är kvar i samma område. DNA-proverna ska ha samlats in vid ett och samma spårningstillfälle.

4. Två individer syns på samma foto/film och båda djuren revirmarkerar.

5. Vid barmark kan revirmarkerande par bekräftas med DNA-prover från spillning.

Läs mer om inventeringskrieterierna (extern länk):