Om 150 lugna och stadiga bönder, djurägare och jägare i en bygdegård i Västra Götaland en onsdagkväll behöver övervakas får var och en bedöma, men det var i alla fall så många som anmält sig, vilket innebar att Undenäsgårdens samlingslokal var fullsatt.

Mötet gick ut på att informera om de utsatta Tivedenvargarnas roll i den svenska vargstammen.

Företrädare från Naturvårdsverket, länsstyrelsen och Skandulv tryckte alla på vilken betydelse de valpar som med största sannolikhet fötts i reviret har, om de får möjlighet att sprida sina gener.

När ordföranden för LRF i Gullspång, Bo Hagström, mycket kritiskt uppmanade församlingen att utnyttja paragraf 28, så länge inte Naturvårdsverket kompenserade djurägarna fullt ut för de problem vargarna kan komma att orsaka, vädjade vargforskaren Olof Liberg istället om att de ska hålla igen.

– Jag kan inte hindra er att skydda era djur, men använd inte tjugoåttan i onödan, sa han.

Fullsatt i Undenäsgården. Första raden har ännu så länge lämnats tom.
Foto: Jan Henricson

Illegal jakt ökar?

Libergs föredragning var annars det som uppskattades mest av församlingen. Han gick noga igenom vargstammens utveckling, vilka politiska beslut som tagits och vilka hinder som lagts för en förvaltning.

Han förklarade också varför Naturvårdsverket och regeringen kan komma fram till så olika siffror vad gäller vargstammens storlek, trots att de utgått från samma underlag.

– Ju fler vargar som vandrar in i den svenska populationen, desto mindre behöver den vara för att behålla en sund genetik, sa han.

På en fråga ur publiken bekräftade Olof Liberg också att jakten som avbröts i vintras skulle ha påverkat genetiken positivt om den fått fullföljas. Han kunde också visa siffror på att de tidigare licensjakterna bidragit till att den illegala jakten minskat i Sverige.

– Och även om vi inte vet säkert misstänker vi att den nu ökar igen. Det har att göra med att människor inte känner sig delaktiga, sa Olof Liberg.

Valde statens mark

Helene Lindahl från Naturvårdsverket berättade om varför man valt Tiveden som utsättningsplats för de finsk-ryska vargarna. Två andra platser hade varit aktuella, men eftersom man där inte kunde komma överens med markägare och jakträttsinnehavare valde man att placera dem på statens egna marker i nationalparken.

Det fick flera mötesdeltagare att reagera. Eftersom det i föreskrifterna för parken anges att djur inte får planteras ut, menade man att Naturvårdsverket brutit mot sina egna uppsatta regler, något som bland annat påpekades av Göran Lind.

– Det här gicks igenom mycket noggrant innan utsättningen, och vi kom fram till att eftersom varg förekommer i dessa marker naturligt sedan tidigare, var det inget lagbrott att sätta ut två till, svarade Lindahl.

Hon avbröts upprepade gånger under sin föredragning av frågor från publiken. Mötesledaren gick ofta in och sa att dessa fick vänta till den efterföljande frågestunden.

Helene Lindahl från Naturvårdsverket arbetar med vargstammens genetiska förstärkning. Här förklarar hon varför de utsatta vargarna i Tiveden och deras valpar är så viktiga.

Missnöjt muller

När så de många föredragen drog ut på tiden och förslag kom att man ändå skulle avsluta mötet på utsatt tid mullrade det missnöjt i bänkarna. Det gick man inte med på.

Frågorna som kom var inte bara av praktisk natur, utan kom också att handla om bristen på politik. Något som ingen i panelen var villig att diskutera.

En fårägare undrade varför bara statens kostnader för att förebygga rovdjursangrepp redovisades av länsstyrelsen.

– Bidraget täcker bara tio procent, resten får jag stå för själv vad gäller uppsättning av stängsel och underhållsarbete, sa han.

Bo Hagström ville veta varför Naturvårdsverket inte svarat på det öppna brev som hans LRF-avdelning skickade efter att ”verket placerat ut problemvargar från Norrland i våra marker?” Brevet skickades i april och man har ännu inte fått något svar.

Några var riktigt arga, vilket kanske bäst illustreras med följande fråga:

– Varför är det så viktigt att förstöra landsbygden och livet för oss som bor och verkar där, med skattemedel dessutom?

Det restes också många frågor om vilken kompensation Naturvårdsverket tänker komma med. Helene Lindahl efterlyste förslag och svaret var pengar.

– Det behövs för att vi ska kunna klara vår djurhållning.