Dåvarande miljöminister Lena Ek var på plats för att ta del av verkligheten, liksom företrädare för länsstyrelsen. De sistnämnda gjorde vad de kunde för att förklara varför man inte beviljade skyddsjakt efter massakern.

Hängslen och livremmar
Vanligt sunt förnuft säger att 38 döda får borde räcka. Men så är det inte, förklarade naturvårdsbyråkraterna. Flera andra kriterier måste också uppfyllas, och jag tänkte att det verkar närmast omöjligt att få skyddsjakt med alla dessa hängslen och livremmar. Och detta i en tid när vargstammen i stadigt växande uppgår till långt över 400 djur och efter att regering och riksdag uttalat att skyddsjakten är ett viktigt verktyg i vargförvaltningen.
På vårvintern 2006 skyddsjagades två revirhävdande vargar i Svarboreviret i Hälsingland. Vargarna hade dödat jakthundar och ett antal får. Jakten utfördes under parningstiden.
Båda vargarna fälldes och livet blev en aning lättare för jägare och fårägare. Någon negativ effekt på vargstammens tillväxt har den skyddsjakten uppenbarligen inte haft.

Otänkbart
Att myndigheterna skulle besluta om en sådan skyddsjakt idag är närmast otänkbart. Om inte tillräckligt många får och hundar dödats vid tillräckligt många tillfällen ­faller det på att man inte lyckats fastställa vargens härkomst med DNA-analys, eller på att man inte kan vara till hundra procent säker på att det är rätt varg som jagas. Och om myndigheten ändå beslutar om skyddsjakt omgärdas denna av så många regler och förbehåll att tamdjursägaren/jägaren riskerar att åtalas för jaktbrott om vargen trots allt skulle skjutas. Om nu inte Naturvårdsverket efter ett överklagande har stoppat skyddsjakten innan den kommit igång, vill säga.
Var det verkligen det som var meningen med den nya rovdjurspolitiken? Att det skulle bli tvärt om.

TRÄFF!
Att LRF efter sommarens ­många varg­attacker på tamdjur äntligen verkar ta rov­djurs­problemen på allvar.

BOM!
Viltforskarna som i en debatt­artikel menade att vargproblem­et kan lösas om kronhjortarna i Värmland blir fler.