Klaras ägare Tommy Berglund i Sunne berättar om händelsen som inträffade under älgjaktspremiären den 12 oktober.

– Min bild är att hon var ute på en vanlig söktur. Hon jagade inte vargen, den dök bara upp framför henne. Först är de nyfikna på varandra och hon går fram mot vargen och verkar fundersam. Hon gick lugnt fram för att ta reda på vad det var för något. Vargen gör ett språng på några meter och hon springer efter. Då vänder vargen och går emot henne och det verkar som om de nosar på varandra. Sedan smäller det till och den nyper henne baktill.

En andra varg sluter upp och Klara slåss för sitt liv under flera, långa minuter.

Har gett upp

I slutet av filmen ligger hon bara ner och flämtar, hon verkar ha gett upp.
– Jag hann aldrig komma med i filmen, men strax efter så sätter hon sig upp när hon hör mig. Då har också vargarna försvunnit, säger Tommy Berglund.
– Jag såg henne inte först. Pejlen hade slutat fungera och min första tanke var att hon varit i kontakt med en älg och fått en spark. Men när jag gick fram såg jag att hon var blodig mellan benen och att hon hade ett huggmärke. Då förstod jag ju att det var varg, det var en obehaglig känsla och Klara kunde inte resa sig.
Tommy bar sin hund ut till vägen, en sträcka på 700 meter fågelvägen.
– Tankarna gick medan blodet rann. Det här går aldrig vägen, tänkte jag.
Tur i oturen är att veterinär fanns att tillgå bara 20–25 minuters bilresa bort, på Mjönäs djurklinik i Munkfors.
– De sövde henne direkt för att kunna sy och höll väl på i några timmar. Hon hade ett större sår bak som de sydde ihop och 14 småsår som de också sydde. Sedan hade hon 15–20 sår till som skulle hållas öppna och dränera sig själv, berättar Tommy.
– Men vi fick ta hem henne på kvällen.

Medicinering

Klara har därefter fått smärtlindring och antibiotika, både tabletter och flytande som sprutas in i såren. Dagen efter attacken började chocken släppa och den låga tempen började bli mer normal. Det tog ett par tre dagar innan hon började verka lite piggare och gladare.
– I början åt hon inte, men nu äter hon och kan gå en kort bit för att rasta sig. Hon mår efter omständigheterna bra, men det är inte riktigt över än. Vi ska iväg till veterinären igen idag för att undersöka hennes allmäntillstånd. Det kan finnas skador som vi inte sett fast hunden är pigg. Medicineringen är också slut idag.

Bakslag

Klara fick dessutom ett bakslag under helgen som gick, då hon verkade ha ont.
– Då åkte vi till veterinären igen och fick extra medicin mot sårvätskebildningen. Det har kommit otroligt mycket vätska ur såren. Veterinären säger att vi inte kan ropa hej än. Hon har antagligen muskulära skador i framför allt ena benet, säger Tommy.
Han är tveksam till om musklerna kommer att repa sig tillräckligt för att Klara ska kunna jaga som tidigare.
– Det är sådant man inte vet än. Sedan får vi se om psyket håller, men hon har mycket vilja.

Första hunden

Klara är Tommys första egna hund och han tror inte att han vågar släppa henne igen i samma område.
– Hon är ju en familjemedlem och det hade blivit väldigt tomt om man inte fått med henne hem.
– Men jakten och särskilt älgjakten är ju mitt intresse. Jag har letat annan jaktmark, längre norrut, men det är svårt att hitta och man ska ju ha råd också. Jag vill inte flytta härifrån. Vi har också pratat om att skaffa en hund till, ifall något sådant här händer. Det är ju en fråga om när och inte om, det är så man tänker nu.

• Så här har det gått för Klara.