Den socioekonomiska utredningen presenterades på måndagen. I utredningen ingår bland annat kostnaden för jägarna och markägarna i vargrevir och Naturvårdsverket konstaterar att varg kan påverka jägarna på flera olika sätt. Bland annat upplever jägarna en ökad konkurrens om det jaktbara viltet eftersom vargarnas föda till största delen utgörs av älg. Dessutom finns det risk för att jakthundar angrips av vargar i samband med löshundsjakt.
Men Naturvårdsverket anser att det går att bedriva meningsfull jakt även inom ett vargevir. Verket skriver:
”Utifrån den information Naturvårdsverket har haft tillgång till finns dock inga tydliga tecken på att en meningsfull jakt inte har kunnat fortgå. Generellt är älgtätheten i vargtäta områden hög men det är viktigt att fortsätta följa utvecklingen av relationen mellan jaktbart vilt, varg och jägare”.

En miljon per revir
Men det kostar pengar att hysa en vargstam. Markägare har i utredningen pekat på att de har intäktsförluster på grund av prisförändringar på jakträttsavtalen i samband med vargetableringar. Enligt en exempelberäkning kan förlusten uppgå till cirka en miljon kronor per vargrevir, enligt Naturvårdsverket, som gjort en kalkyl hur man räknat (se faktaruta).
Däremot har verket inte lyckats ta fram hur mycket en vargetablering kostar jägarna. Naturvårdsverket att det är ”näst intill omöjligt att redovisa och värdera alla de konsekvenser som vargförekomst leder till för jakt och jaktrelaterade näringar. Teoretiskt så borde alla de olika faktorerna som vargpåverkan leder till avspeglas i priset för jakt, till exempel priset för jakträttsavtalen, i den mån de sätts på en fri marknad”. 
Den försämrade jaktkvaliteten innebär att efterfrågan för jakt förflyttas så att jägare vill betala mindre för samma kvantitet. ”Kostnaden, mätt i förändrat konsument- och producentöverskott, borde till stor del falla på markägare eftersom utbudet av jaktmark inte förändras”, uppger verket.

Begränsad älgjakt
I områden med vargrevir minskar avskjutningen av älg med cirka 35 procent (från 2,8 till 1,8 älgar per 1.000 hektar) vid endast vargförekomst och medelhög täthet av älg. 
Vid samma älgtäthet men där även björnpredation förekommer, som till exempel i delar av Dalarna och Gävleborg, minskar jaktuttaget med mer än 50 procent!

Vargdödade hundar
I utredningen redovisar verket vidare problemen mellan löshundsjakt och varg. Naturvårdsverket menar att det är svårt att se en entydig bild över hur stor risken är att en hund dödas av varg eftersom hundar sannolikt släpps lösa för jakt vid färre tillfällen inom ett vargrevir, jämfört med innan det fanns varg i området. 
Viltskadecenter har beräknat risken för att skadad eller död hund vid jakt i vargrevir till ungefär 1 på 9.000 jaktdagar om det i reviret finns en ensam varg eller ett revirmarkerande par. Släpper man hunden i ett revir med familjegrupp av varg så ökar risken till det dubbla, det vill säga ungefär 1 på 5.000 jaktdagar. Risken är i samma storleksordning som att hunden ska bli påkörd av en bil.

Inte tillräckligt belyst
Naturvårdsverket avslutar utredningen med att konstaterar att ”det finns skäl att fortsätta följa utvecklingen med hur jakten påverkas och bedrivs i vargområden. Interaktionen mellan jaktbart vilt, rovdjur och jägare är inte tillräckligt belyst i den vetenskapliga litteraturen” samt ”att fortsätta utveckla skadeförebyggande åtgärder för vargangrepp på hund är en angelägen fråga.”

• Jägareförbundet: Naturvårdsverket ser inte verkligheten