– Man kan säga att utredningen är ett underlag för vidare utredningar och diskussioner, säger Gunilla Skotnicka, chef för sektionen art- och områdesskydd på Naturvårdsverket. 
Utredningen för fram tankar på möjliga förändringar av gällande lagstiftning, man diskuterar hur kriterierna av vägledningen vid myndigheters skyddsjaktbeslut kan förändras, samt vad ytterligare man anser sig behöva i form av analyser och forskning.

Några punkter:
• Paragraf 28 i jaktförordningen behöver inte utvecklas med en avståndsklasul, det vill säga rätt för enskild att ta beslut om skyddsjakt inom ett förutbestämt avstånd. Bestämmelsen som den är utformad idag är tillräcklig.
• Någon ändring i jaktlagstiftningen för att skyddsjakten även ska gälla andra vargar än den skadegörande individen, till exempel ett helt revir, behövs inte. Med gällande regler är det möjligt att utöka skyddsjakten på detta sätt.
• Göra det möjligt även för organisationer och inte bara enskilda att ansöka om skyddsjakt. Till exempel djurhållares intresseorganisationer, som LRF med flera.
• Sekretessbeläggning av namn och personnummer för att på det sättet förhindra hot och trakasserier mot enskild som ansöker om skyddsjakt.
• Länsstyrelserna kan ta fler beslut om skyddsjakt på eget initiativ.
 • Möjligt krav på skadedrabbad att denne ska stängsla med rovdjursavvisande stängsel där så är möjligt innan ersättning för rovdjursdödade tamdjur betalas ut. Utredningen vill också utreda om brist på stängsling ska ha betydelse när ett beslut om skyddsjakt ska fattas.

Försiktiga myndigheter
Naturvårdsverket ägnar sig också åt en del självkritik. Paragraf 23 i jaktförordningen som innebär att skyddsjakt kan beviljas av hänsyn till allmän hälsa och och säkerhet kan användas i större utsträckning än vad som hittills varit fallet.
– Naturvårdverket och länsstyrelser har varit försiktiga. På vissa håll skulle den möjligheten kunna användas mer. Det kan handla om vargar som finns i eller i närheten av bebyggelse och som gör att boende känner oro och upplever osäkerhet i sin vardag, säger Gunilla Skotnicka.

Hundar i vargjakten
Hoten mot jakthundar får inte särskilt stort utrymme i utredningen, egentligen inget alls. Men Gunilla Skotnicka säger att frågan inte är bortglömd.
– I de diffentierade riktlinjer för när skyddsjakt kan beviljas som vi resonerar kring kan man till exempel i vargtäta områden tänka sig att skyddsjaktbeslut tas snabbare i samband med att jakthundar angripits av varg.
Man vill utreda hur hundar kan användas vid skyddsjakt på varg, och om man därigenom kan få en effektivare förvaltning.
– Det skulle vara bra med ytterligare vägledning i det fallet. Idag står det inget om hundanvändning i samband med jakt på varg, säger Gunilla Skotnicka.
Utredningen är positiv till att lokala jägare utför skyddsjakten, något som man anser ökar acceptansen för myndigheternas arbete och skapar en bra dialog med lokalbefolkningen. När så är möjligt är det till och med önskvärt att öka den lokala medverkan vid skyddsjakter, slår utredningen fast.
Man vill också se ett förtydligande av i vilken utsträckning länsstyrelserna kan räkna med Svenska Jägareförbundets hjälp när skyddsjakter ska genomföras,. Vidare bör länen ta fram riktlinjer för ersättning av kostnader i samband med skyddsjakt.

Fler vargar skyddsjagas
Utredningen slår fast att de förändringar av skyddsjaktreglerna som man resonerar kring inte står i konflikt med EU-rätten. Man konstaterar också att många av förändringarna skulle innebära att fler vargar än idag kommer att skyddsjagas.
Det gäller särskilt vad gäller förändringar av riktlinjerna för när skyddsjakt kan beviljas för att förhindra allvarlig skada samt när den sker av ”tvingande skäl av allt överskuggande allmänintresse”.
– Hur stor ökningen blir beror på flera faktorer. Men om förändringarna genomförs kommer fler vargar att bli föremål för skyddsjakt. Det gäller oavsett vargstammens storlek, även om det naturligtvis har betydelse om den växer ytterligare, säger Gunilla Skotnicka.