En och annan höjde nog på ögonbrynen när Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt på 350 gråsälar, från Norrbotten i norr till Skåne i söder, kom i slutet av mars.
Att jakten får ske från stillaliggande båt med motorn igång, och under vissa tider även i de inventeringsområden som varit undantagna för jakt, har efterlysts under en längre tid, men att jaktmarksgränserna förlorar sin betydelse var oväntat.
I den andra punkten beslutar Naturvårdsverket ”att skyddsjakten får ske på annans jaktområde”. Det betyder att vem som helst kan jaga gråsäl var som helst, så länge bestämmelserna i övrigt följs.
– Ja, så är det, åtminstone i teorin. Men det är inte tanken med beslutet. Skyddsjakten syftar till att minska skadorna för yrkesfisket och för att göra det krävs i vissa fall att man kan jaga på annans mark utan byråkratiska hinder och utan att någon mark- och vattenägare kan hindra jakten, säger Petter Mahrs som handlägger ärendet på Naturvårdsverket.

Tror på enighet
Beslutet anger inte om jaktbytet ska fördelas på något särskilt sätt. En skjuten säl tillfaller jakträttsinnehavaren.
– Vissa prover ska tas och skickas till Naturhistoriska riksmuseet. För övrigt är det jakträttsinnehavaren som har rätten till bytet. Men vi har inte noterat att det skulle vara något problem, utan bedömer att de inblandade ska komma överens, säger Petter Mahrs.
Naturvårdsverket har rätt att, så att säga, undanröja jaktgränserna. Det sker ofta i samband med skyddsjakt på stora rovdjur, fast då är det vanligtvis mer reglerat med särskild utsedd jaktledare och i vissa fall särskilt utsedda jägare.
– Jag har inte några direkta synpunkter på beslutet, Naturvårdsverket utnyttjar de möjligheter lagstiftningen ger vad gäller skyddsjakt, men det är intressant att man så generellt inskränker äganderätten, säger Jägareförbundets jurist Ola Wälimaa.
Han är inte heller lika säker som Petter Mahrs på att det inte kan uppstå konflikter.
– I sådana här beslut brukar man åtminstone i vissa fall ange vem som har rätt till bytet. Det går knappast att utesluta att det inte kan komma att råda delade meningar om den saken mellan en jägare och en mark-vattenägare, säger Ola Wälimaa.

Viktiga inkomster
Mats Södling som jagar och bedriver jaktturism i St Anna skärgård är förvånad över Naturvårdsverkets beslut:
– Nu skjuts det inte särskilt många sälar i vår skärgård, men det kan förstås bli kinkigt om en säl fälls någonstans där markägaren inte ens vet om att det jagas, säger han.
Södling menar också att beslutet kan vara hämmande för skärgårdsbornas möjlighet att få inkomster genom jakt.
– En kollega har fått förfrågningar från de som vill jaga säl. Nu är ju inte det avsikten med skyddsjakten, men för oss som lever här ute i skärgården är alla inkomstmöjligheter viktiga, samtidigt som man skulle bidra till att minska sälproblemen, säger Mats Södling.