Maria Falkevik är rovdjursansvarig för länsstyrelsen i Värmland. Hon menar att slumpen är en av faktorerna när vargskadorna ökat i lavinartad takt i länet.
– Det beror till exempel hur många får som skadats och dödats vid respektive attack. Det beror också på att det nu finns varg i områden där det finns gott om får. Tittar man på längre tid ser man att antalet skadade och dödade får inte direkt speglar tillväxten i vargstammen.

Men hänger inte antalet skador alls ihop med hur många vargar det finns?
– Jo, självklart. Om det inte fanns varg fanns det heller inga vargdödade får.

Hur många vargskador anser länsstyrelsen är acceptabelt på ett år?
– Det där är en jättesvår fråga. Vi får jobba med toleransnivåer när vi ska ta fram vår regionala förvaltningsplan för varg.

Vad ser du för lösningar på att minska problemen?
– Framför allt är det viktigt att skydda sina får med bra och godkända rovdjursstängsel. De ger ett väldigt bra skydd mot varg.

Men skulle det inte vara effektivt att skjuta ner vargstammen i länet?
– Det kan också vara effektivt. Speciellt om de skadegörande individerna togs bort.

Samtliga större organisationer och de politiska partierna är överens om att det ska finnas en generös skyddsjakt. Men i verkligheten har det knappast varit svårare än nu att få skyddsjaga varg. Varför är det så?
– Det där stämmer inte. Det är inte svårare att få skyddsjakt nu än tidigare. Men det är heller inte enklare. För trots att politikerna sagt att det blivit lättare att få skyddsjakt beviljad har de inte ändrat i lagstiftningen. Och det är lagstiftningen vi måste följa.

Hur många vargar måste skjutas i Värmland för att stammen ska minska?
– Länet berörs grovt räknat av 200 vargar och stammen ökar med i medeltal 15 procent per år. Men sedan är det mer avgörande vilka vargar som skjuts än hur många om målet är att frysa tillväxten och minska koncentrationerna av varg.