Vargproblemet ligger som en våt filt över så gott som alla andra jaktfrågor, och Björn Sprängare menade att det var lika bra att klara av den först som sist.

Han berättade om vad Jägareförbundet gjort och gör, de politiska besluten och om de juridiska turerna kring licensjakt och skyddsjakt.

– Jägareförbundet arbetar för ett tak på 150 vargar med maximalt två revir i varje län. Jag vill att ni ska tänka på era jägarkamrater i Värmland. Om det fanns lika många vargar i övriga Sverige som de har i Värmland skulle vi ha 3.700 vargar i landet.

Sprängare sa sig också märka att allt fler börjat resignera, att de ger upp när det går år efter år utan att politiska beslut omsätts i praktiskt handling, bland annat genom att blockeras i diverse domstolsturer.

– Men vi får inte ge upp. I varje fall kommer inte Jägareförbundet att göra det, utan fortsätta kämpa för det vi tror på och som vi vet är den enda långsiktiga lösningen.

Lokala lösningar
Han fortsatte med att prata om frågor som ligger kronobergsjägarna närmare, det nya älgförvaltningssystemet och vildsvinen. I vissa delar av landet gnisslar det åtskilligt i samverkan mellan markägare och jägare vad gäller älgförvaltningen.

– Jag har förstått att det inte är samma problem här, men å andra sidan har ni ju vildsvinen som en källa till diskussioner.

Sprängares lösningar i båda fallen är samverkan mellan jägare, markägare och bönder.

– Det är bara lokalt sådant kan lösas. Från förbundsledningen kan vi hjälpa till genom att röja väg. Men det är bara genom kunskap och samverkan på lokal och regional nivå som man kan komma överens om hur vilt som älg och vildsvin ska förvaltas.

Han avslutade med att informera om arbetet med den viktiga jaktlagsutredningen.

– Vi deltar i utredningen på olika sätt, bland annat med expertkunskap. Men vi måste också slå vakt om våra jaktliga traditioner, det gäller inte minst hundanvändningen som är unik vid jämförelse med de flesta andra länder, sa Björn Sprängare.

Ett ungt garde
Den efterföljande frågestunden spände från högt till lågt. Utfodringen av vildsvin diskuterades, liksom kronhjort, viltdata, handläggning av vapenlicenser och så lite varg, naturligtvis.

Någon ville ha förbundsordförandens syn på kretsarnas framtida roll. Något Sprängare betecknade som basen i verksamheten eftersom det är där medlemmarna finns och jakten utövas. Att driva aktiviteter som efterfrågas av jägarkåren och fånga upp signaler för att skicka dem uppåt i organisationen var exempel på bra kretsverksamhet.

Björn Sprängare avslutade med att vända sig till det unga gardet av jägare från Ryssbygymnasiet som radat upp sig på första bänk. Vad vill ni ha ut av Jägareförbundet, frågade han.

Inte oväntat kom diskussionen då in på ungdomars möjlighet till jakt. En del av oss har jakten med hemifrån. Men många andra har det svårare och de behöver hjälp för att få jaga, var budskapet till förbundsledaren som skickade uppmaningen vidare till förtroendevalda på lokal nivå samt till de jägare som var församlade i salen.

P 28:an
Mötet fortsatte med att jaktvårdskonsulent Fredrik Jönsson talade om etiken i jakten, om jaktledarens roll och om den vanlige jägarens ansvar. Han slog också ett slag för förbundets jaktledarutbildning.
Innan det var tid för hemfärd rundade jaktvårdskonsulent Elias Turesson av med en genomgång om vilka möjligheter paragraf 28 ger att skydda tamdjur och hundar vid rovdjursangrepp.