Den karta som ligger till grund för att en ny familjegrupp lodjur ska kunna kvalitetssäkras bygger på en byteskarta, i vårt län rådjursavskjutningen. Det betyder förenklat, att om vi hade fler rådjur skulle fler lodjursföryngringar kunna räknas fram med samma underlag som om det är dåligt med rådjur. 

Tyvärr är vi i vårt län inne i ett moment 22. Vi sparar på rådjuren för att få fler. Det betyder att vi skjuter färre rådjur, vilket kommer att resultera i en lägre beräkning av lodjursstammen än vad den egentligen är. Lodjuren blir många och äter upp rådjuren så vi får både färre rådjur och lodjur innan allt är klart.

Passa på

Ett sätt att komma runt detta dilemma är att passa på att spillningsinventera även rådjur när vi gör våra älgspillningsinventeringar. Det skulle då kunna ligga till grund för beräkningen av lodjursstammen i stället för avskjutningen, som sällan speglar tillgången på rådjur i rovdjurs-täta områden där jägarna är rädda om de rådjur som faktiskt finns. 

Genom att rapportera observationer av lodjursföryngringar samtidigt som vi tar fram fakta för tillgången på lodjur ska det ge en vettig lodjursförvaltning och jakt om systemet fungerar som det är tänkt. 

Minst nivå

I dagsläget har vi en miniminivå av lodjursföryngringar på 15 i Gävleborg. Vi har ett förvaltningsmål på 20 föryngringar i länet. Senaste beräkningen landade på 23 föryngringar. Det betyder att vi är åtta föryngringar över mininivån och tre över målet. En föryngring räknat på sex lodjur tar ungefär 200 rådjur motsvarande 10 500 portioner rådjurskött. Multiplicera det med åtta så vet du hur många portioner kött vi ligger över miniminivån, multiplicera med tre så vet du hur många portioner som vi är över vårt förvaltningsmål. Du kan rädda 10 000-tals portioner rådjurskött genom att bara spillningsinventera och rapportera lodjursföryngringar!

Kalle Johansson