De flesta jägare som ägnar sig åt fångst eller vak­skytte på räv brukar passa på att samla åtelmaterial under hösten, när älg­jakten kommit igång.

Det är älgjakten som avkastar mest härvidlag och den som kommer över huvuden och underben med klövar samt styckningsrester från ett par – tre älgar har material nog för att anlägga en riktig grundåtel. Alltså en åtel som räcker hela säsongen och som bara behöver förstärkas då och då genom att man kastar ut kött- och fiskbitar runt omkring själva åtelplatsen.

Det är det finskurna styckningsavfallet som är mest begärligt och lägger man det öppet på åtelplatsen, så hinner kanske kråkfåglarna konsumera det innan räven ens hittar dit. Ett gäng korpar kan städa av en åtelplats på bara en dag eller två.

Funktionell låda

Det finns många sätt att hindra kråkfåglarna från att tömma en åtel. Ett är att servera det mer finskurna åtelmaterialet i en låda med lock, som stänger kråkfåglarna ute men som räven vid sina nattliga besök inte har några större problem att gräva sig in i underifrån. Men det tar tid och det försvinner inte så mycket mat åt gången.

Åteln fyller dock sin funktion såtillvida att räven alltid hittar någonting att äta varje gång den kommer dit.

Användbar lastpall

Ingenting är så användbart i vilt­vårdssammanhang som ­lastpallar och en åtellåda kan med fördel ­byggas med en sådan som botten. Den får då ett invändigt mått på 80 x 120 centimeter, vilket är onödigt stort för den som inte har obegräns­ad tillgång till åtelmaterial. Det räcker gott att bygga lådan på så kallad halvpall som ovanstående bildserie visar.

Som vanligt när det gäller viltvårds­material är funktionen ­viktigare än formen. Använd spill- och skräp­virke.

Dags att skörda

När det blir vinter och snö är det bara rävspåren och de hål rävarna grävt in under åtellådan som avslöjar vad som pågår nattetid på åtelplatsen. Då är det dags för fångstmannen att arrangera sina fotsnaror i räv­spåren och för vakskytten att sätta sig i kojan.