fredag 29 mars

Opinion

Krönika: Uppgivenhet, frustration och ilska

Få saker tycks vara svårare att åstadkomma i Sverige än legal jakt på varg. Jägarnas reaktioner på dagens besked från förvaltningsrätten i Karlstad talar sitt tydliga språk: Tilltron till samhällets förmåga att hantera grundläggande funktioner har fått en allvarlig knäck.

Uppgivenhet, frustration, ilska.
Så kan man sammanfatta de yttringar som följt i kölvattnet av den tidigare idag inhiberade vargjakten i Värmland och Örebro län.
Det är högst förståeligt.
Vargjaktfrågan står i flera avseenden i absolut särklass vad gäller orimlighet.
En fråga som är så oerhört genomarbetad, utredd och tröskad – men som man ändå inte lyckas komma i mål med.

Någon har sagt att det i Sverige är enklare att förändra en grundlag än att åstadkomma en fungerande förvaltningsjakt på varg.
Jag är beredd att hålla med.
Grunden för en fungerande licensjakt har i flera omgångar lagts av Sveriges riksdag.
Men trots detta hittar den närmast fanatiska vargvärnarsidan nya vägar att nå framgång. Genom att stoppa jakten. Till varje pris. I alla lägen.

Jag har länge varit optimist, trots allt. Min tro på att frågan någon gång kommer i mål har funnits där, genom alla bakslag.
Nu är det svårare att tro.
De extremister som kallar sig vargvänner har gjort klart att de aldrig kommer att acceptera vargjakt.
Oavsett vargstammens storlek.
Oavsett hur stora skador varg åstadkommer.

Vargvärnarföreningarna är numera fastlåsta i den konfrontatoriska inställning som länge varit deras framgångsrecept. Inte ens de företrädare som innerst inne inser att jakt på varg nu måste komma igång, får säga det offentligt.
Det är fullständigt tabu.
Den aggressiva skara människor man samlat kring sig, till frälsning uppfyllda av sin egen rättfärdighet, tillåter inte detta.

Ett talande exempel på detta levererades för en tid sedan av Jan Bergstam, styrelseledamot i Svenska Rovdjursföreningen och ledamot i Värmlands viltförvaltningsdelegation.
Bergstam, som knappast gjort sig känd för sin välvilliga inställning till vargjakt, sade då till SVT:s Sven Årnes att tiden nu är mogen för vargjakt:
– Jag är lite kluven, men jag tror att det är dags att börja jaga djuren och försöka få till en förvaltning. Det är en hantering som måste ske för att människor i Värmland, och andra, ska börja känna sig bekväma med vargen, sade Jan Bergstam till SVT då.
Ett uttalande som Bergstam senare backade ifrån och sade sig ha blivit felciterad. Ett internt ramaskri av gigantiska proportioner var såklart orsaken till det.
Stämningen är uppenbarligen så upphetsad i dessa församlingar att det inte ens är tillåtet att viska om vargjakt.
Samtidigt är det i någon mån förståeligt. Ett erkännande av att vargstammen nu är tillräckligt stor för jakt, är att underkänna föreningens existens.
När vargarna inte längre är hotade, är föreningen överflödig.

Vad alla med insikt i frågan vet, är att vargjakt förr eller senare måste komma igång.
Ju längre man väntar, desto mer omfattande blir jakten.
Ju längre man väntar, desto fler vargar måste skjutas för att nå de nivåer på stammen som slagits fast.
Detta vet även de klarsynta människor som företräder Naturskyddsföreningen i frågan.
Detta vet Rovdjursföreningen.
Detta vet WWF.

Ändå framhärdar de i sina strävanden efter att stoppa, förstöra, sabotera och obstruera de försök som med enorm möda görs för att nå framåt i frågan.
De agerar helt enkelt mot bättre vetande.
Jag tror att några av dem skäms, innerst inne.

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.