Viltolyckor benämns ibland som ett mindre problem eftersom att de är så få människor som dör eller skadas i den typen av olyckor. Mats Lindquist, medicine doktor vid Umeå universitet, har studerat 1 462 personbilskollisioner, som medfört svåra skador.
Begreppet svårt skadad buntar ihop ett brett spektrum av skador, allt från lårbensbrott till en krossad skalle, säger Mats Lindquist i ett pressmeddelande från Älgskadfondsföreningen.
Lindquist presenterade nyligen sina resultat från studien vid Älgskadefondsföreningens årliga viltolycksseminarium Vilt & trafik i Göteborg. Han menar att en allvarlig skada mot huvud eller nacke medför en mycket större risk för sociala och yrkesmässiga handikapp än exempelvis allvarliga skador mot buk och bröst, som är den vanligaste skadetypen vid svåra skador i trafikolyckor.
Även om älgolyckorna är relativt få till antalet (cirka 5 000 älgolyckor per år), orsakar de 20 procent av de kritiska skadorna mot huvud och nacke. Det är nästan lika många som exempelvis trädkollisioner samt kollisioner med lastbilar.
En ny skadeberäkningsmodell måste tas fram, om man ska fortsätta att bedöma trafiksäkerhetsarbete bara utifrån Nollvisionen, säger Andreas Lindfors, informatör på Älgskadefondsföreningen