Per-Erik Pettersson bor i Sixarby strax utanför Tobo i norra Uppland. Han är skogsägare till professionen och dessutom mycket intresserad av klövviltsjakt i alla dess former.

När det gäller just åteljakt på vildsvin har denne jägare under tre decennier byggt upp en rejäl erfarenhet – både här hemma i Sverige och i Estland. Så mycket att han ser sig själv som lite av en nörd:

– För mig handlar det mycket om att vara noga med detaljerna, inte minst vindriktningen och hur den kan ändra sig och påverka skjutmöjligheterna under en vakkväll. Jag har alltid en vimpel uppsatt vid mina åtelplatser så att jag snabbt kan få klart för mig om vinden svänger och börjar sprida vittring från fel håll. Då bryter jag alltid och går därifrån, framhåller Per-Erik.

En liten vimpel avslöjar åt vilket håll vinden blåser. Foto: Thomas B Andersson

Vinden avgör allt

Att just vinden är så central i Per-Eriks resonemang beror förstås på vildsvinets dokumenterat formidabla luktsinne. Inte många djur i skogen kan mäta sig med ett vildsvin när det gäller att snabbt kunna identifiera små mängder människodoft. Erfarna suggor och galtar kan ibland gå ett helt varv runt en åtelplats inne i skogen för att känna av om kusten är klar för att gå fram.

Djuren är dessutom påfallande smarta och läraktiga. När detta läggs ihop med det suveräna luktsinnet förstår man lätt att även till synes små misstag kan leda till att vild-svinen aldrig kommer fram eller kanske till och med helt slutar att besöka platsen.

Grundregler

– Jag brukar säga att du alltid lägger vittring någonstans. Även när du går ut till åtelplatsen eller går därifrån. Står vildsvinen i en tätning ett stycke bort så kanske du inte hör eller ser någonting. Men de vet att du är där och kommer att dra sina slutsatser av det, påpekar Per-Erik.

Vilka grundregler gäller då för hur foderautomat och sittplats bör placeras i förhållande till varandra?

Först och främst tar Per-Erik Pettersson reda på vilken vindriktning som är vanligast i området där åteln ska byggas. I södra och mellersta Sverige är vanligen sydvästliga vindar mest frekventa. Vinden ska alltid dra över foderautomaten och in mot din sittplats. Aldrig tvärtom.

Olika vindförhållanden

Har du flera åtelplatser på din mark kan det vara lämpligt att placera dessa så att du kan jaga vid olika vindförhållanden.

Ytterligare en viktig sak att tänka på är att terrängens lokala beskaffenhet också påverkar vindriktningen. Skogsvägar, kraftledningar och sluttningar kan exempelvis styra vinden åt håll som inte stämmer med vad meteorologerna lovat i sina prognoser.

En erfarenhet Per-Erik gjort är att vinden ofta snurrar mer än man tror vid mindre inägor eller andra öppningar i skogen. Har vinden ingenstans att ta vägen blir det lätt så att den börjar cirkulera. Och då ökar naturligtvis risken dramatiskt för att bli upptäckt.

Strax nedanför den röda vakkojan står foderautomaten. Per-Erik vill kunna köra fram med pickupen så nära foderautomaten som möjligt. Foto: Thomas B Andersson

Nära en tätning

Själva foderautomaten placerar han vanligen i en öppning i skogen nära en tätning av något slag. Vildsvin närmar sig helst en åtelplats i skydd av terräng.

Samtidigt får det gärna finnas en gles gallringsskog eller annan öppnare miljö bakom kojan som grisarna mera sällan vill gå genom. Se också till att du själv inte bildar en siluett mot himlen där du sitter.

Per-Erik förtydligar med ett exempel:

– Vid en av mina favoritåtlar har jag byggt en liten vakkoja på en höjd med gallrad tallskog bakom. Foderautomaten står 35–40 meter framför och nedanför kojan i en öppning i skogen. Strax intill spridaren finns tät skog och ett träsk. När grisarna kommer tar de nästan alltid vägen via träsket. En annan bra sak med den här platsen är att vindförhållandena oftast är stabila och förutsägbara.

Trebensställning

Foderställningen på hans åtelplatser är en vanlig trebensställning med hängande 100-literstunna. Per-Erik använder oftast en begagnad färgtunna för Falu rödfärg. Han riktar benen på ställningen så tätt som möjligt för att minska belastningen när tunnan är laddad med foder.

Spridaren har en automatisk inställningsmekanism; här kan man med ett enkelt knappsystem ställa in såväl tiden när spridaren ska gå igång som antal spridningar och tidslängd för varje spridning.

Det skadar inte att sprida ut lite foder i gräset strax intill. Så får besökarna lite att leta efter. Foto: Thomas B Andersson

Per-Erik kör oftast en enda spridning per dygn en stund före solnedgången. Spridaren går då i fem sekunder och ger ifrån sig 1–1,5 kilo foder. Tidpunkten är vald för att så lite som möjligt av givan ska hinna ätas upp av duvor och andra dagaktiva konkurrenter.

– Något kilo foder per dygn räcker bra för att locka in vildsvinen. De ska inte äta sig mätta utan bara bli nyfikna på platsen och vilja böka omkring där på nätterna. Jag fodrar med ärtor som jag köper direkt från en bonde till betydligt lägre pris än i handeln. Ärtor fungerar lika bra som majs och är dessutom billigare.

Tyst lucköppning

När det gäller sittplatsen brukar han placera denna 35–40 meter från foderspridaren. Fördelen med en byggd koja är förstås att det inte blir så kallt vintertid och att man kan röra sig mer utan att bli upptäckt. Gluggen i kojan mot automaten får gärna vara av plexiglas och bör kunna öppnas genom att skjutas åt sidan eller vikas inåt. Huvudsaken är att luckan i fråga går att öppna tyst och omärkligt.

– Ibland väljer jag medvetet att ha en flyttbar skjutstege i stället för koja eller torn. Fördelen är att du då hör bättre när grisarna närmar sig. Det blir alltså lite mer jaktkänsla över det hela. Sen är ju en stege lättare att flytta på.

Små detaljer

Han framhåller att det inte är ointressant hur man beter sig under själva sittningen. Att plötsligt lysa upp ansiktet med mobilen i mörkret kan skrämma vildsvinen även om du sitter i en koja. Och tänk på reflexrisken från pipan om månen eller solen lyser direkt mot där du sitter. Det är som sagt de små detaljerna som avgör.

– Vildsvin hör bra och ser heller inte så dåligt som många tycks tro. Snabba rörelser eller ovanliga ljud från jägaren gör lätt att en sugga i skogskanten blåser till och då är alla djur borta på ett ögonblick. Nästföljande nätter kan hon vara både misstänksam och otroligt försiktig.

Stör inte efter skottet

Per-Erik Pettersson avslutar med ett tips som många nog inte alltid tänker på:

– Jag brukar tänka att när grisen är skjuten så börjar nästa jakt. Ett skott som plötsligt smäller i natten gör att hela flocken oftast försvinner blixtsnabbt från platsen. Men de går sällan långt innan de stannar och lyssnar.

– Sitter du då kvar lugnt och stilla i några minuter i kojan blir störningen så minimal som möjligt. Undvik också saker som att prata högt, lysa med billyktor och liknande nära åteln efter skottet. Dra i stället bort vildsvinet från platsen lika tyst och försiktigt som du kom dit – då ökar chanserna för skott nästa gång.

Thomas B Andersson