fredag 29 mars

Opinion

Krönika: Verkets beslut vilar på rutten grund

Så har då Naturvårdsverket kommit med ett väntat besked: Det blir ingen licensjakt på lodjur i vinter. Verket anser att lodjursstammen minskar – och som stöd till detta anger de förra vinterns lodjursinventering.

Det finns rätt många som anser att inventeringens resultat säger mer om själva inventeringen än om lodjursstammens storlek. Hur det är med den saken låter jag vara osagt, men att bygga en viltförvaltning på att det ska finnas snö i hela landet under sammanhängande perioder är inte riktigt klokt.
Det är bara att titta ut genom fönstret idag så ser du nog att det är omöjligt att spåra lodjur. Så har snart sagt varje dag varit den här hösten och vinter – och nu är vi mitt i inventeringssäsongen…

Fotografi duger
Precis så här såg det ut i stora delar av landet under nästan hela vintern. För att säkerställa lodjursföryngringar på barmark finns det bara två alternativ. Det ena är att någon fotograferar lodjurshona med ungar. Sedan ska man visa fotograferingsplats för länsstyrelsen och dessutom kunna visa när bilden är tagen.
Den andra metoden är att en naturbevakare ser lodjursfamiljen.
Det räcker däremot inte med att en busslast med människor ser lodjuren. Finns det inget foto finns det heller inga lodjur.
Det räcker heller inte om det finns spår i leran efter hona med unge. Minst en kilometer ska lodjuren nämligen bakspåras för att de ska godkännas. Finns det ingen kilometerlång spårning finns heller inga lodjur.
Kriterierna ruckar man inte på hur som helst. Vi bor ju ändå i Sverige. 

36 miljoner kronor
För ett par år sedan gjordes inventeringsmetodiken om. I teorin kanske inventeringarna blev bättre och Naturvårdsverket skrev nyligen i ett pressmeddelande att det till och med är inventeringar i världsklass!
Så kan det säkert vara. Men frågan är om det inte säger mer om andra länders undermåliga inventeringar än den inventering vi har?
För trots att det årligen skjuts in 36 miljoner kronor i inventeringsarbetet bygger även den nya inventeringen på snö och allmänhetens lust att rapportera in spår av stora rovdjur. 

Vilar på rutten grund
Grunden för inventeringsbygget är rutten. Snö saknas oftast och allt färre vill dela med sig av sina obsar. Att inte jägare rapporterar in familjegrupper av lodjur när det väl finns snö är beklagligt – och det leder ofelbart till inskränkta jaktmöjligheter. Men det är tyvärr frukten av det numera nästan obefintliga förtroendet för Naturvårdsverket.
Att vi går mot varmare och grönare vintrar tycks den samlade klimatexpertisen vara enig om. Att i det läget bygga en inventering – och i förlängningen förvaltning av stora rovdjur – på att det ska finnas snö är en tankevurpa som heter duga. Om myndigheten nu faktiskt vill hitta de lodjur och vargar som trots allt finns.

Inte täckt aktuell areal
Hur det än är med Naturvårdsverkets ”inventeringar i världsklass” vill jag ändå citera ett utdrag ur Viltskadecenters rapport från den senaste lodjursinventeringen: ”På svensk sida måste man beakta att inventeringen under inventeringssäsongen inte har täckt all aktuellt areal på ett tillfredsställande sätt. Flera län i det södra och mellersta förvaltningsområdet har meddelat en låg täckningsgrad. Beståndet kan därför vara större än vad som beräknas från antalet familjegrupper”.
Inte i ett ord har jag sett att Naturvårdsverket tagit hänsyn till detta.
Om Naturvårdsverket på allvar vill stärka förtroendet för sin verksamhet, så kan detta knappast vara rätt.
Jag tycker att det är skamligt, rent ut sagt.

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.