Vi tar det redan här och nu. Det är strängeligen förbjudet att använda bil för att underlätta sin jakt. Det handlar inte om någon slags etikfråga vid jakt. Det handlar kort och gott om jaktbrott.

I Jaktlagens paragraf 31 finns följande att läsa: ”Jakt får inte ske från motordrivna fortskaffningsmedel. Sådana fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får inte heller användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, för att hindra vilt att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den som jagar.”

Det är två meningar som är lika enkla att förstå som självklara att följa. Du får inte använda bilen för att underlätta din jakt.

Och hur ”bra jägare” är du efter att ha tagit bilen och genskjutit det där rådjursdrevet som gps-pejlen visar exakt på metern hur det går, för att sedan i bästa fall gå några steg till det där kända generalpasset och där fälla pinnbocken som drevern driver.

Är det en prestation? Är det något att minnas, att berätta om eller ens kunna stå för?

Vem klarar inte av att tyda pejlen, starta bilen och kröka fingret?

I flera år har en del av de som kallar sig för björnjägare kritiserats för ett olagligt bilåkande i samband med jakt. Det är illa nog. Men tyvärr verka problemet vara större än så.

Det tycks finnas ”jägare” av olika de slag som dock har en sak gemensamt. De lämnar ogärna bilen. Och det är ju naturligtvis okej att sitta i bilen om man tycker det är jakt. Men det är inte okej att med bilens hjälp genskjuta det där drevet eller gångståndet.

Det här är givetvis självklart. Men ändå fuskas det.

I ett av Tidningen Fokus nummer nu i november finns ett reportage från den pågående älgjakten. Tidningen skriver: ”Genom ett samtal med jaktledaren via komradio står det klart att vi ska byta plats. Med bil färdas vi någon kilometer. Nu måste jag vara helt tyst. Vi stiger ur bilen och går några tiotals meter. Genom hundskallen förstår jag att älgen inte kan vara långt borta, men jag ser ingenting. Håkan tecknar åt mig att följa med. Han stannar upp och då ser jag den, älgkon. Den rör sig snett framåt. PANG!”

Nu vet jag inte alla detaljer kring den här älgjakten och ska därför inte dra för stora växlar. Men läser man texten rätt upp och ner handlar det om olaga jakt som beskrivs i reportageform. Om tidningen beskrivit jakten fel är det naturligtvis beklagligt, men jag citerar ordagrant vad som står i reportaget.

Lite längre ner i samma reportage tas förresten frågan om jaktetik upp. Det är bra för vi jägare pratar förmodligen för lite jaktetik. Vi kan väl till exempel börja med det när drevet drar iväg – i stället för att bryta mot lagen och försöka genskjuta den undflyende jakten med hjälp av bil.