onsdag 21 oktober

Opinion

Publicerad 21 september 2020 - 10:30

Debatt

Skogsbrukets massiva kampanjer för att få bort älgen är ett hot mot vår urgamla älgjaktkultur, anser Anders Friborg i det här debattinlägget. Foto: Kjell-Erik Moseid

Debatt: ”Ridån dras ner för vår älgjaktkultur”

Jag har engagerat mig i älgförvaltning och älgjakt i snart 30 år. Nu börjar det kännas riktigt tungt. Det blir bara värre och värre. Skogsbrukets massiva kampanjer för att få bort älgen är ett hot mot vår urgamla älgjaktkultur.

Jag sitter med i älgförvaltningsgruppen i västra delen av Jönköpings län. Det gör jag för att försöka dra mitt strå till stacken när det gäller att få till en vettig förvaltning av älgstammen. Jag har inte tänkt ge upp – men ibland undrar man om man ska orka.
Det är uppenbart att skogsbruket, och jag har mest koll på Södra i det här fallet, driver massiva kampanjer för att få bort älgarna.
Jag tror mig veta att detta inte är något som den gemene medlemmen är enig med tjänstemännen på huvudkontoret i Växjö om, men det kan jag naturligtvis inte bevisa och Södra hävdar med emfas att de har medlemmarna med sig i frågan. Jag vet dock att medlemmar som höjer rösten mot ”partilinjen” petas bryskt i magen.

 

Stammen ska ner

Nu driver man kampanjen att älgstammen ska ned – punkt. En lämplig storlek för en älgstam anser de vara 4 älgar i vinterstam per 1.000 hektar. Betänk den siffran. Den innebär en halverad älgstam.
Och det innebär nästan en halvering en gång till eftersom vi hade runt 14 älgar per 1.000 hektar när jag började med det här intresset.
För att förstå hur liten älgstam det är vi talar om så gör om det till hur många älgar vi får skjuta i vårt älgskötselområde som är på drygt 9.000 hektar. Då kommer man fram till att avskjutningen ett normalår blir 9 älgar. En lämplig fördelning blir då 2 tjurar, 2 hondjur och 5 kalvar. Något som ska fördelas på 14 jaktlag.
Ridå för vår älgjaktkultur.

 

För få tallar

Detta kan jag aldrig ställa mig bakom – bara så ni vet det. Vi har haft en målsättning på 6–8 älgar per 1.000 hektar i vinterstam under många år. Målsättningen accepteras trots att de flesta jägare anser att det kunde gott ha funnits lite mer älg än så.
Nu menar Södra att eftersom betestrycket är så högt måste älgstammen minska. Det kan man ha förståelse för, om det vore sant att betesskadorna beror på vår stora älgstam.
Nu gör det ju inte det, utan det beror på att det nu finns så få tallar så de stackarna som finns kvar blir hårt betade oavsett hur få älgar vi har.
Vi har under en lång period utan att veta om det gjort oss en stor otjänst genom att plantera gran på tallmarker. För att slippa betesskador, trodde man.

 

Älgen får skulden

Om man i stället sett till att det blivit väldigt många plantor av nya tallar, hade det efter gallring varit tillräckligt många oskadade stammar kvar för att gå som fullgod slutavverkning.
Ytterligare en effekt av den felaktiga ståndortsanpassningen är att granen nu tål torka dåligt och lätt drabbas av angrepp från granbarkborre, samt blåser ned.
Tar då Skogsstyrelsen och Södra med flera ansvar för att de stått för en felaktig rådgivning som givit enorma förluster för skogsägarna? Givetvis är svaret nej. I stället fortsätter de att ge älgen skulden.

 

Hotas till lydnad

Här om veckan hörde jag en av veteranerna i vårt skötselområde säga: ”det vore bättre att vi blev ett licensområde igen”.
En synpunkt som jag egentligen inte håller med om. Det finns många fördelar med att det bildades älgskötselområden. Kunskapen och samarbetet inom området har förbättrats radikalt.
Vinnaren är älgstammen som nu har en chans att blir sund, när vi lärt oss det här vill säga.
Men systemet som det är nu fungerar dåligt, där älgskötselområdena ska göra sina planer och förvalta älgstammarna lokalt kapas totalt eftersom älgförvaltningsgrupperna, och i förlängningen länsstyrelsen kör över de områden som har en avvikande bild av sin älgstam.
De hotas till lydnad under den bila som kallas avregistrering. Men frågan är om det hotet egentligen är så farligt.
Jag tänker på vad den gamle skrovlige älgjägaren sa, att det kanske vore bättre med ett licensområde.

 

Snart är det för sent

Ett licensområde tilldelas ett antal älgar av länsstyrelsen, på förslag av älgförvaltningsgruppen. I övrigt ställs nästan inga krav. Endast att man inte får skjuta fler älgar än de tilldelade, men det är ju inte något problem i det här fallet.
Lokalt vill vi ju skjuta färre älgar när de är för få, för att se till att våra barn och barnbarn också kan växa upp på landet med den här fantastiska älgjaktkulturen.
Stå upp för älgen och vår kultur! Om du är medlem i något skogsbrukarkollektiv så gör din röst hörd! Snart kan det vara för sent.

 

Anders Friborg

Fotnot: Texten har tidigare publicerats som ett inlägg på Jägareförbundet Gnosjö jaktvårdskrets Facebook-sida.

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Andra läser också

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Delta i debatten

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till debatt@svenskjakt.se

Senaste nytt

Mest läst

Mina artiklar

Senaste från Annonstorget