För några år sedan skrev jag en debattartikel där jag funderade på om jag skulle skaffa ny jakthund med tanke på utplanteringen av varg i Tiveden.
Jag oroade mig för att vargarna skulle sprida sig söderut mellan Vänern och Vättern, eftersom det är tämligen fullbokat med varg norrut.
Jag skaffade trots det två nya hundar som nu står på sin jaktliga topp. Samtidigt, sju år efter att jag uttryckte min oro i artikeln, bor jag i ett vargrevir.
Självklart kommer jag att vara orolig när jag släpper hundarna i höst. Självklart kommer jag att vara orolig när hundarna är lösa på vår inhägnade tomt.

Polis, inte varg

Men ska jag oroa mig för egen del?
Då tänker jag i första hand inte på vargarna, utan på de polisiära ingripanden som uppenbarligen kan drabba vilken jägare som helst som jagar i vargrevir.
Kommer insatsstyrkan att stå utanför mitt hus en vacker dag, för att storma in och slå mig i bojor och tömma mitt och min frus vapenskåp? Kommer jag att sättas i häkte i en månad och bli av med mina vapen i tre–fyra år?
Visst låter det en smula absurt? Men i skrivande stund spelas en juridisk komedi, eller tragedi, upp inför våra ögon.
Jag tänker naturligtvis på det så kallade Västmanlandsfallet.

Lämpligt med stormtrupper

Polis och åklagare har efter tips påbörjat olaglig telefonavlyssning, manipulerat utskrifterna av det som avlyssnats och därefter satt in stormtrupperna mot några människor.
Poliser vid Nationella operativa avdelningen, NOA, anser att det var lämpligt med insatsstyrkan eftersom det handlade om jägare.
Telefonavlyssningen har utretts och befunnits olaglig. Resultatet av detta är att det var ringa tjänstefel, men ingen hålls ansvarig.
Däremot kommer omgående ett förslag, ”Lex Hedin”, där man vill likställa misstänkt tjuvjakt på stora rovdjur med terroristbrott vad avser hemlig avlyssning.

Lagen ändras

Manipuleringen av utskrifterna utreddes också och man fann att inte heller det var i överensstämmelse med lagen, och ingen hålls ansvarig.
Hanteringen av bevismaterial har likaså skötts felaktigt. Resultatet blir detsamma: ingen hålls ansvarig.
När polis och åklagare bryter mot lagen utkrävs inget ansvar, då vill man i stället ändra lagen så att myndigheterna kan fortsätta med de hittills olagliga metoderna.

Småbarnsfamilj stormades

I ett annat fall stormade man ett hus för att ta vapen i beslag. I huset befann sig en kvinna med små barn. Mannen som var misstänkt hade man redan plockat upp, på väg till jobbet.
Det var förmodligen med risk för att småbarnsmamman skulle sätta sig till motvärn polisen tog till storsläggan, om man nu ska följa NOA-polisens logik.
Att polisen som i några fall satt in insatsstyrkan för att hämta misstänkta tjuvjägare, med motiveringen att det är jägare det handlar om, visar på en sjuk syn på jägare hos NOA.
Det är antingen ett resultat av dålig utbildning eller rena fördomar.
Men uppenbarligen var det tillvägagångssättet helt i sin ordning – INGEN HÅLLS ANSVARIG!

Statens angiverisystem

Nu har dessutom staten, genom Naturvårdsverket, finansierat ett angiverisystem dit vem som helst ska kunna lämna anonyma tips om tjuvjakt, på framför allt varg.
Sådant var legio i länder bakom järnridån. Låt oss för demokratins skull förpassa det till historiens sophög.
Länsstyrelsen medger att man inte har några indikationer på tjuvjakt, men går ändå ut stenhårt och mer eller mindre förutsätter att vargarna i det nya reviret kommer att tjuvjagas.
Sekretessen är säkerställd avseende tipsaren, men berörd länsstyrelse verkar inte ens ha funderat över sekretessen för de som anges. Inkomna handlingar är offentliga.

Jakt i vargrevir

Jag jagar numera i vargrevir och skriver debattinlägg om rovdjurspolitiken. Det finns många som ogillar det jag skriver. Om någon av dessa anger mig bara för att jävlas, vad händer då?
Nu är jag kanske inte någon ”10-taggare som ska fällas”, som Karl Hedin är enligt NOA, men en udda 6-taggare är jag allt.
Risken att jag inte får jaga på tre–fyra år om jag skämtar med en kompis i telefonen eller jaktradion är bevisligen inte försumbar, även för oskyldiga.
Genom extremt utdragna utredningstider så tillämpas ”straff före dom”. Det finns ett antal fall som pekar på det.

Förtroende för rättsväsendet

Jag måste ifrågasätta hur politikerna tror att det ska finnas förtroende för rättssystemet när det fungerar så här.
Nu har vi fri bevisföring och inte som i USA, där bevis som inskaffats på otillåtet sätt inte får användas. Där frias många på teknikaliteter när polis och åklagare gör fel.
Om förtroendet för rättsväsendet ska bestå måste det bli konsekvenser för polis, åklagare och domstolar som gör fel och till och med bryter mot lagen. Annars kommer förtroendet att krackelera.

Politiskt ansvar

Vem har det politiska ansvaret för att det ser ut så här?
Självklart är det regeringen som inte förmår att hålla sina myndigheter inom lagens råmärken.
Men, från ansvariga ministrar, varav en kallar jägare och sportskyttar för ”vapenlobbyn”, kommer inga åtgärder.
Ska det vara så här?

Björn Isaksson
Brängenreviret