torsdag 28 mars

Opinion

Kommunikation och dialog mellan stora markägare och jägare är en viktig del av framtidens älgjakt, enligt skribenten. Foto: Kjell-Erik Moseid

Debatt: ”När man är stark måste man vara snäll”

Förra säsongen löste 17.533 personer statligt jaktkort i Västerbotten. Alla jagar inte älg, men de flesta gör det. Det är en ansenlig mängd jägare. Skogskötselchefer och viltförvaltare på de stora skogsbolagen borde gå en managementkurs och lära sig sköta och förvalta alla dessa jägare.

Älgförvaltningssystemet vi har idag är ett system som inte uppskattas av särskilt många jägare. De stora markägarna samlar inte poäng med sina utspel och reportage i olika medier om betesskador. Utan att veta gissar jag att det är en handfull tjänstemän på dessa bolag som är ansvariga för viltförvaltningen i Västerbotten.
Hur många av jaktkortslösarna tror ni att denna handfull tjänstepersoner, i syfte att skapa dialog, träffar varje år?

 

Klavertramp av SCA

Det senaste i raden av klavertramp var ett mail från en person på SCA. Jag har alltid hållit SCA för att vara lite bättre än de andra två stora bolagen. Det har liksom fungerat bättre i deras älgskötselområde, Vindelåns ÄSO. Jag har bara hört positivt från samråd och utarbetandet av planer.

Så här var det: Rusksele viltvårdsområde hade ansökt om 10.000 kronor i syfte att genomföra en del beteskadebegränsande åtgärder, som att röja sly på lämpliga områden för att tillskapa bra viltfoder som kan betas av viltet och därmed minska betestrycket på området.
Svaret från ansvarige på SCA var: ”SCA ser positivt på ambitionen att minska betesskadorna inom ert VVO men vi bedömer att det görs effektivast genom ökad älgavskjutning. Vi kommer därför inte att kunna bidra ekonomiskt till de åtgärder ni föreslagit.”

Under åren har det i debatten också förekommit uttryck som ”Jägarna gör inte jobbet”.
Här är ett engagerat viltvårdsområde som räcker ut handen och vi vill hjälpa markägarna att minska betesskadorna och svaret de får bekräftar alla fördomar vi byggt upp.
Det finns tydligen bara en lösning på betesskador. Skjut fler älgar!

 

En förhoppning har grusats

Holmen har i vinter skickat ut en omfattande motion till alla viltvårdsområden. Viltvårdsområdena har stadgar som ganska tydligt reglerar hur jakten ska bedrivas. Vid varje årsmöte fastställs hur stadgarna ska efterlevas.
Motionens syfte var att öka möjligheterna till jakt i allmänhet och att skjuta fler älgar i synnerhet.
Det är inget fel på metoden, det är så man gör. Att skriva motioner till ett årsmöte är en grundläggande metod för att uppnå förändring i de flesta föreningar.

Sveaskog säger upp jaktlag för att de inte nått avskjutningsmålen i syfte att uppnå någon grumlig positiv förändring. Troligtvis att nästa nyttjare av marken ska skjuta fler älgar.

Mina förhoppningar att parterna ska närma sig varandra och att Handslagets symbolik ska ha någon som helst betydelse har grusats.

 

Urusel kundvård

Jag har skrivit förut att markägargruppen borde skaffa en PR-konsult som lär dem hur man hanterar och arbetar med sina kunder. Inte mot, som de gör nu. Det är ofattbart att börsnoterade bolag (i alla fall två) inte jobbar bättre med kundvård. Det tredje ägs av svenska staten och ägs i förlängningen av varje svensk medborgare. De är inte bättre på kundvård för det.

Jag tror vi kan läsa i bolagens årsredovisningar hur de arbetar med investerare och ägare, med leverantörer och medarbetare.

I SCA:s årsredovisning finns på sidan 123 ordet jakt nämnt med litet typsnitt under rubriken intresseorganisationer. Under samma rubrik finns grön energi, mänskliga rättigheter och rennäringen. Jag har inte läst Holmens eller Sveaskogs årsredovisningar, men gissar att det står ungefär samma sak där.

Jag söker ordet betesskador på Holmens hemsida och får fem träffar. En av dem är där man söker sommarjobbande ungdomar som kan få arbeta med inventering av betesskador. Motsvarande siffra hos Sveaskog är 47.

Vad jag vill säga är att denna fråga, betesskador, verkar ha en oerhört liten betydelse i bolagens verksamhet, trots att den bara i Västerbotten kraftigt påverkar ungefär 17.533 människor. Varför får den då så oerhört stor vikt i samtalen mellan skogsbolagen och jägarna i Västerbotten? Jag har faktiskt ingen aning.

 

Gå en kurs!

Jag har ingen som helst uppfattning om hur bolagen sköter och förvaltar sina skogar, sina leverantörer eller medarbetare. Det överlåter jag givetvis till dem.
Skogskötselchefer och viltförvaltare borde däremot gå en managementkurs och lära sig sköta och förvalta jägare. Jag tror att de med rätt metoder och bemötande skulle nå mycket bättre framgång än de gör idag.

De skulle med bättre bemötande skulle få större acceptans för sina avskjutningsmål eller vikten och betydelsen av betesskadorna.

Vi är ungefär 17.533 människor i Västerbotten som verkligen skulle uppskatta en bättre dialog. Samtidigt ska jag vara ödmjuk och säga att det alltid är två som träter.

 

Stark måste vara snäll

Jägarna uppträder inte heller alltid på bästa sätt. Debatten kan tidvis vara osaklig och fylld av känslor.  Det kan vara ett tecken på att dialogen inte fungerar optimalt ännu.

Skillnaden är att det är ni skogsbolag som är den starka parten i er roll som markägare.
Det är som Bamse alltid säger: ”När man är stark måste man vara snäll.” Jag avslutar med ytterligare en Bamsefilosofi: ”Bästa sättet att bli av med ovänner. Gör dem till dina vänner!”

Med hopp om en bättre och positivare älgförvaltning, samt bättre hantering av er stora resurs – oss jägare!

 

Calle Franklin

Lycksele

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.