Nu framkommer att bakgrunden till anmälningarna om grovt jaktbrott är ett mycket kallhamrat sätt att med hjälp av den godtrogna resultatjagande miljöpolisen, en mer än lovligt lösmynt miljöåklagare och genomförandet av en hastigt påkommen skilsmässa, komma åt minst hälften av makens ekonomiska tillgångar i ett gammalt familjeföretag.

Det uppenbart bristfälliga omdömet hos NOA-polisens avdelning för ”Utredning av artskydds- och kulturarvsbrott” och hos den för förundersökningen ansvarige miljöåklagaren Lars Magnusson vid REMA, väcker många frågor.

Många frågor

Björn Törnvall. Foto: Jan Henricson

Hur kunde de dra igång en så omfattande och i riksmedia brett omtalad utredning av flera påstådda jaktbrott mot ostraffade personer, på så lösa boliner?

Hur är den omfattande polisutredningen med hjälp av i sammanhanget otillåtna hemliga tekniska hjälpmedel och den följande brutala behandlingen av de fem misstänkta, baserad på detta angiveri, överhuvudtaget möjlig i rättsstaten Sverige?

De över sin ”specialistkompetens” så stolta NOA-poliserna och den uppenbart lika publicitetstörstande miljöåklagaren, kan rimligen inte tillåtas få behålla sina jobb, när det nu blivit känt på vilka lösa grunder de har agerat.

De har naivt lånat sig till att bli verktyg för en utstuderad och kallhamrad privat hämndaktion.

De har brutit mot lagen och grovt missbrukat det förtroende de fått av allmänheten, att till dess skydd förvalta och utöva statens våldsmonopol med hemliga tvångsmedel.

Snabba åtgärder krävs

Ett allvarligt hotat förtroende för rättssystemet kan bara räddas om snabba åtgärder vidtas för att städa bort tjänstemän med egna agendor, innan det är för sent!

Att den pågående förundersökningen i detta beklämmande fall måste läggas ned omedelbart, är givetvis ett högst rimligt och prioriterat krav i det nödvändiga städarbete som nu måste göras av polismyndigheten, åklagarmyndigheten och deras uppdragsgivare i regeringen.

Björn Törnvall

Medförfattare till boken ”De jagade jägarna”.