Krister Pounu anser i debattartikeln Staten utesluter människor från deras ursprungsrätt att hashtaggen #vifinnsocksåhär är ”synnerligen befogad”. 

Pounu delar inte mina invändningar om att uppropet är såväl problematiskt som motsägelsefullt.

Ingen fara

Problematiskt för att det trummar på med skrämselpropaganda som saknar täckning i verkligheten. Det låter påskina att det föreligger en omedelbar fara för att Renmarkskommitténs delbetänkande oavkortat kommer överföra rätten att upplåta jakt och fiske på statens mark ovan odlingsgränsen och renbetesfjällen till samebyar. 

Det stämmer inte: kommittén utgår från fortsatt statlig upplåtelse till dess permanent reglering föreligger. 

Vilken fot

Motsägelsefullt för att uppropets initiativtagare säger sig vilja vara med och påverka, samtidigt som man motsätter sig att en omdiskuterad bilaga med ett icke-skarpt utkast till indikativ inriktning för en möjlig permanent reglering ska ingå i betänkandet och därmed inte bli föremål för remissbehandling. 

På vilken fot ska man stå? 

Stort värde

En remissbehandling skulle ge berörda och intressenter möjligheter att komma med synpunkter på och invändningar mot en möjlig lösning. 

Som Centerpartiets ledamot i kommittén har jag inte gjort något slutligt ställningstagande till hur en permanent lösning ska se ut. 

Till skillnad från uppropet, ser jag ett stort värde i att öppna upp för en bred diskussion på ett sakligt grundat underlag. 

Dåligt påläst

I stället för att fortsätta spendera år på önsketänkande och fantisera att Girjasdomen aldrig meddelats, får remissinstanser chans att ta spjärn mot ett underlag. Vad är det som är så dåligt med det? 

För att vara en kommunpolitiker som gjort karriär på en fråga utanför den kommunala kompetensen, visar Pounu i inlägget hur pinsamt dåligt påläst han är. 

Pounu tycks tro att kommittén ägnar sig åt fritt valt arbete. Sanningen är den att hans eget parti sitter på det fulla politiska ansvaret för såväl kommitténs direktiv som dess arbete. 

Inget är gjort

Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) har sedan regeringsskiftet kunnat ändra direktiven om att förhålla sig till Girjasdomen närhelst han önskat. Det har regeringen, mig veterligen, till dags dato inte gjort. 

Hemställan från bland annat Svenska Jägareförbundet, LRF, Svenska kennelklubben och senast Svenska tornedalingars riksförbund, STR-T, hopar sig på statsrådets bord. 

När kommittén levererar delbetänkandet, blir det upp till Kullgren att avgöra hur han avser hantera det. Kullgren avgör om och när betänkandet kommer att remitteras och om det i ett senare skede ska beredas till en proposition som läggs på riksdagens bord. 

Sopa själv

Enligt Svensk Jakt avser företrädarna för SD, M och KD i kommittén reservera sig mot delbetänkandet. En behändig lösning för att fortsätta låtsas som att man kan äta upp kakan och ha den kvar. 

Skulle de tre partierna ha en juridiskt framkomlig idé om hur rättsläget efter Girjas ska hanteras, står det dem fritt att såväl i regeringsställning som i kommittén lägga fram denna. Hittills har sådana förslag lyst med sin frånvaro.

Krister Pounu kan gärna sopa rent framför egen dörr. Stenen och klirret från det krossade glashuset ligger där framför näsan. 

Linda Modig (C)
Ledamot Renmarkskommitén