Gynnande utfodring
Vår utfodring ger oss också möjlighet att försöka få änder att stanna i små dammar i stället för att bara flyga förbi. Detta kombinerat med klassisk viltförvaltning vid jakt, skydd och saltstenar måste fortfarande vara en ren markägarfråga.
Med god kommunikation grannar emellan är detta inte ett problem utan snarare tvärt om – utfordring kan gynna böndernas odlingar.
Jag blir skrämd när LRF, och andra som säger sig värna äganderätten, anser att det är en självklarhet att lagstifta mot utfordring.
Jag har även på sociala medier sett inlägg som säger att ingen äger viltet och ansvarar för dess skador.
Nej, ingen äger viltet per se, men om man arbetar aktivt med viltförvaltning och köper in fasaner, andungar, foder med mera, så satsar man kapital i en investering likt vilken investering som helst.
Att då frånta ägaren/brukaren rätten att bestämma över denna typ av markförvaltning med de eventuella inkomster detta ger för många jakt- och turistarrangörer (och som trivsel för vanliga naturintresserade), är vansinnigt!

Handlar om samarbete
Jag hoppas verkligen att Svensk Jakt fortsätter att belysa detta ämne, och att Jägareförbundet fortsätter att aktivt arbeta för den fria jakten – som förbundet alltid har gjort.
Väl förvaltad jakt ger väl förvaltade viltstammar och detta är inte synonymt med att det svenska jordbruket ska behöva stå tillbaka.
Det handlar om samarbete mellan ägare och brukare – inte påbud från myndigheterna.

Henrik Boman