Detta projekt motiverades framför allt med följande argument:
Vargen är en utrotningshotad art.  I Sverige finns goda förutsättningar för en räddningsaktion för denna utrotningshotade art.
Sanningen är dock denna:
Vargen utgör ingen egen art. I den art, Canis lupus, som vargen tillhör, finns såväl tamhundar som vildhundar. Med alla hundraser finns det därför många hundra miljoner individer i artens avelsbas.  Arten är därför inte på något sätt utrotningshotad.
Inte ens om man betraktar vargen som en ras i arten Canis lupus är den utrotningshotad. Det finns över 100.000 vargar i världen.

Hjälper inte vargen i Sverige

Om man vill hjälpa till med att rädda och bevara den typ av varg som finns i de glest befolkade delarna av norra Ryssland och hålla den rasren är bland de dummaste man kan göra att återintroducera den i exempelvis Sverige.
För det första så har den typen av varg – kraftfulla individer med vikter upp mot 70–80 kilo – formats av den karga och viltglesa miljön, som finns i den ryska taigan.

I Sverige är klimatet mildare och tillgången på lättfångade bytesdjur mycket större. Detta gör att den obarmhärtiga utslagningen av svaga djur sätts ur spel och fler mindre kraftfulla vargar överlever här.

Detta innebär på sikt en mindre storlek på vargarna i den svenska populationen, med vikter på kanske 25–30 kilo som i Sydeuropa. Man bevarar således inte den ursprungliga rasens unika egenskaper – man skapar i stället en ny ras.

Risk för hybrider

För det andra så är risken för hybridisering av vargpopulationer i befolkade områden inte försumbar. Hybridisering förändrar definitivt den ursprungliga rasens egenskaper.
I dagarna har länsstyrelsen i Södermanland medgett att de upptäckt en flock på sex djur där en vargtik har fått valpar med en tamhund. Två av valparna är i stort sett helt svarta. Tas inte alla valparna bort är risken stor att hundgenerna från dessa förstagenerationshybrider kommer att spridas vidare i den svenska populationen.

I Ohrdruf i delstaten Thyringen i Tyskland upptäcktes för ett par månader sedan en flock med sex hybridvalpar.  Delstatsregeringen beslöt att man skulle försöka ta bort denna flock, för att förhindra att vargpopulationen hybridiserades. Detta startade dock en folkstorm. Jägarna, som skulle försöka verkställa beslutet mordhotades bland annat.

Delstatsregeringen överväger nu att försöka fånga in hybriderna, sterilisera dem och föra dem till en fem hektar stor djurpark nära orten Eichsfeld.

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att hålla en vargpopulation rasren i bebyggda områden.  Och vargar söker sig ofta till i kanten av mänsklig bebyggelse. Där finns ofta lättillgängliga byten som får, tamhundar, kalvar, rådjur, med mera.
En kull med första generationshybrider upptäcktes i Norge för några år sedan.

I Finland, i västra Ryssland, i de baltiska länderna och hela vägen ned till Svarta havet och Medelhavet finns det ofta hybrider i vargpopulationerna. Det stora antalet vildhundar i dessa länder är en av orsakerna härtill.

Ett dåligt projekt

Ovanstående visar med all önskvärd tydlighet att Projekt Varg är ett dåligt genomtänkt projekt, som aldrig skulle ha startats. Projektet är baserat på påhittade ovetenskapliga fakta och felaktiga och ogrundade påståenden.

Den bärande tanken var att man skulle rädda en viss typ av varg från utrotning och se till denna typs unika egenskaper bevarades, man skulle hålla populationen rasren. Resultatet kommer dock oundvikligen att bli att man i stället odlat fram ett nytt vildlevande hunddjur i arten Canis lupus.

Det märkliga är att ingen större tidning, radio eller tv, politiker eller forskare vågat ifrågasätta tankarna och upplägget av Projekt Varg. Men det är väl som i vissa andra frågor med opinionsbildare som inte har tillräcklig kunskap eller inte orkar sätta sig in i ett ämne. Man fegar ut genom att försöka vara så politiskt korrekta som möjligt, hålla sig inom etablerade och ofta frammanipulerade åsiktskorridorer samt följa ”the main stream”.

H C Andersson har träffsäkert beskrivit denna typ av agerande i sagan Kejsarens nya kläder.

Åke Edlund