tisdag 19 mars

Opinion

EU-parlamentets nya inställning till rovdjur kommer inte att bidra till ändrad inställning hos svenska myndigheter, hävdar Gunnar Jakobsson i debattartikeln.  Foto: Boo Westlund

Debatt: ”Förändrad rovdjursförvaltning, vem tror det?”

EU-parlamentet har i veckan röstat för en förändring av EU:s naturvårdslagstiftning, vilket innebär att man vill kunna ändra olika arters skyddsstatus. Det är lovvärt, men man undrar varför samma parlament för drygt ett år sedan röstade emot en modernisering av art- och habitatdirektivet?

Syftet då var just att kunna ändra olika arters skyddsstatus, som sedan 1992 – då art- och habitatdirektivet lanserades – vuxit okontrollerat.

Våra myndigheter har genom åren alltid hänvisat till direktivet när problemen med varg blivit allt större. Marginella licensjakter med i bästa fall ett tjugotal djur har beviljats, allt med hänvisning till direktivets rödlistning när kraven på långt större tilldelningar höjts.

I art- och habitatdirektivets artikel 2 finns tydligt uppsatta kriterier för hur de olika medlemsländerna ska handskas med sin vargpopulation i förhållande till de människor som bor i områden med varg. I artikel 16 beskrivs sedan de kriterier som måste uppfyllas för hur en befolkning ska få undantag från en arts strikta skydd och kunna jaga rovdjuren för att skydda sina tamdjur.

 

Tolkar som det passar

Dessa artiklar är emellertid skrivna så att det är upp till den som läser dom att göra sina egna tolkningar. Tittar man på hur svenska myndigheter agerat, kan man tydligt se hur man läser och tolkar EU:s lagstiftning som det passar – och plockar sedan ut de bitar som passar in i den egna agendan. Man följer inte ens riksdagens senaste rovdjursbeslut från december 2013.

Man kan som exempel ta samernas kamp mot rovdjuren. Varje år tar rovdjuren cirka 25 procent av renarna. I det senaste rovdjursbeslutet bestämdes det att predationen skulle ner till 10 procent, men inget har hänt.

Vissa rovdjur, som kungsörn, är helt skyddade oberoende hur mycket renkalvar de tar. Nästan lika illa är det med järv, björn och varg.

 

Döda kustområden

Vi kan också betrakta hur myndigheterna hanterar säl och skarv. Två arter som inte åtnjuter samma strikta skydd i art- och habitatdirektivets bilaga 4 som vargen har.

Våra tre sälarter är listade i bilaga 5 medan skarv blev borttagen ur fågeldirektivets högsta skydd, bilaga 1, 1997 och är därefter inte listad.

Säl har sedan 1970-talets 5.000–6.000 djur förökat sig till hundratusentals i Bottenviken, Bottenhavet och Östersjön. Skarv som kan betecknas som en invasiv art har de sista åren spridit sig i lika stora populationer som säl utefter våra kuster norrut. Med döda kustområden och utarmat fiske som följd.

 

Predatorkontroll före fiskebegränsningar

Det märkliga är att våra myndigheter, Havs-och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket, har ett striktare skydd för dessa arter än för exempelvis varg, lo och björn som åtnjuter art- och habitatdirektivets starkaste skydd i bilaga 4.

När man hos dessa strikt skyddade arter kan utöva viss licensjakt kan man vad beträffar säl och skarv endast utöva marginell skyddsjakt.

Myndigheterna skulle kanske ägna mer tid åt att minska predatorernas antal i havet – i stället för att som nu lägga allt krut på begränsningar av kustfisket.

Naturvårdsverkets olika tjänstemän kan som synes rida på en arts generella skydd, ett skydd som alla arter har oavsett hur stor dess population är och och därigenom kringgå både EU-skyddsnivå såväl som nationell för en egen agenda.

 

Skeptisk

I ljuset av ovanstående exempel är jag skeptisk till att EU-parlamentets nya inställning till rovdjur ska kunna bidra till någon förändring och ändrad inställning hos våra svenska myndigheter.

Miljöministern i veckans interpellationsdebatt: Regeringen kan inte ha synpunkter på länsstyrelsernas vargjaktbeslut!
Som jag ser det ligger de största problemen i svensk rovdjursförvaltning hos tjänstemän på Naturvårdsverket och länstyrelsernas rovdjursenheter. Vi måste få in nytt folk där som gör vad de är ålagda. Annars hjälper inga omröstningar i EU-parlamentet.

 

Gunnar Jakobsson
Håknäs

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.