tisdag 19 mars

Opinion

Jakten i Sverige har inget gemensamt med filmen Jägarna, anser skribenten. Bilden är ett montage. Foto: Lars-Henrik Andersson

Debatt: ”Filmen Jägarna har inget med jakt att göra”

För några dagar sedan damp Svensk Jakt ner i min brevlåda och som vanligt blev det att direkt sätta sig ned och börja läsa. Det var stor igenkänningsfaktor till dess att jag kom till avdelningen Jaktkultur där filmen Jägarna fått ett uppslag. En film som inte har något med jakt att göra.

Svensk Jakt har valt att skildra några spelfilmer där jakt är ett centralt tema,och i nummer 10/2018 är det filmen Jägarna som behandlas. Redan när jag såg filmen blev jag upprörd över titeln, för det den skildrar har för mig inget som helst med jakt att göra.

Jo, jag vet; De har gevär allihopa som skildras men i övrigt?

De lever på socialbidrag alternativt är de sjukskrivna, de tjuvskjuter renar, de dricker hembränt ur plastdunkar, de misshandlar sina fruar om dessa inte gör som de vill, de våldtar invandrarkvinnor.

 

Fler exempel finns

Jag blev både upprörd och besviken över att tidningen valt att så okritiskt publicera denna artikel som för mig bidrar till att sprida en felaktig bild av oss jägare (och norrlänningar).

Och det finns fler exempel på när vi jägare felaktigt hängs ut i media.

Rubrik: ”Jaktbrottet: Polis sprängde internationell liga”. Nyhetstext: ”Efter gårdagens gripande av två personer i samband med misstänkt förberedelse till grovt jaktbrott.” Vad handlade nyheten om? Jo, de hade stulit fågelägg och grävt upp växter, i båda fallen artskyddade alternativt fridlysta.

Jag försvarar naturligtvis inte detta, men de som bara läser rubriken uppfattar att det är jägare som varit framme.

 

Negativ bild förstärks

Rubrik: ”Grova jaktbrott i Norrbotten”. Här har både järv och björn plågats samt olovligt jagats och dödats. Jag ifrågasätter hur mycket jägare dessa personer egentligen är, men i alla nyhetsinslag pratas det bara om jägare och jaktbrott.

I båda dessa exempel tror de som bara läser eller hör rubrikerna att det är jägare som varit framme, vilket förstärker den negativa uppfattningen av oss.

Här är naturligtvis Svensk Jakt oskyldiga men jag tycker det är oerhört synd att ni med nämnda artikel om filmen bidrar till schablonbilden av oss seriösa jägare!

I stället borde Svensk Jakt samt Svenska Jägareförbundet aktivt bevaka och bemöta liknande generaliseringar av oss jägare i media!

 

Roland Heldestad

Lycksele

 

Svensk Jakt svarar:

I Svensk Jakt nr 4/2017 startade en artikelserie om jakt på film. Serien inleddes med tio artiklar där vi gav filmvetaren Anders Ericsson i uppdrag att välja ut filmer med jakt som centralt tema, och som haft stort inflytande på den allmänna synen på jakt: Deer Hunter (USA, 1978), Hatari! (USA, 1962), Nanook, köldens son (USA, 1922), Vit jägare, svart hjärta (USA, 1990), Hiawatha, djurens broder (USA, 1937), Dansar med vargar (USA, 1990), Moby Dick (USA, 1956), Dersu Uzala (Sovjet, 1961), Björnen (Frankrike, 1988), Jeremiah Johnson (USA, 1972).

 

Svenska filmer

Serien har därefter fortsatt med tre svenska filmer: Den starkaste (1929), Vildmarkens sång (1940) och Jägarna (1996).

I den artikel som debattinlägget berör, den som behandlar Jägarna, berättas att filmen kritiserats för att ge en stereotyp bild av den norrländske jägaren. Men precis som alla tidigare artiklar i serien har urvalet gjorts bland filmer som under det senaste dryga århundradet påverkat den allmänna synen på jakt. Oaktat att de inte i alla delar beskriver jakt på ett – ur jägarperspektiv – korrekt sätt. Inte vilka filmer som bäst beskriver jakt på ett rättvisande sätt.

 

Modern klassiker

Oavsett vad man anser om skildringen av jägare är Kjell Sundvalls Jägarna en modern svensk filmklassiker. Det är ett faktum. Gränserna för konstnärlig frihet är också ett ständigt ämne för debatt, och det är också poängen: konsten ska genom sina uttryck utmana och pröva gränser.

Självklart kan – ska – man invända mot skildringar som sprider en felaktig bild av jakten och jägarna. Ja, i vilka andra delar som helst av tillvaron. Men om man ska ta det goda med det onda kan det även finnas en liten pedagogisk poäng i att erfara hur det är att som grupp framställas på ett sätt som inte är med sanningen överensstämmande.

Det bör stämma till eftertanke och reflektion över hur vi själva ibland i generaliserande ordalag beskriver andra grupper av människor. Exempelvis sjukskrivna och socialbidragstagare.

 

Martin Källberg

Chefredaktör Svensk Jakt

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.