torsdag 28 mars

Opinion

Debatt: Debatt: Naturskyddsföreningens naiva syn på naturen

Foto (i hägn): Marie Gadolin

När jag ser hur Naturskyddsföreningen uppfattar vår värld, kan jag förstå hur Galileo Galilei kände sig, då han övertygad om den heliocentriska världsbilden, ställdes inför inkvisitionen och dömdes till husarrest för resten av sitt liv.

Samma blinda fanatism som drev det katolska prästerskapet, verkar återfinnas hos Naturskyddsföreningen. Jag ser hos föreningen en naiv världsbild, som jag kunde kalla för en homocentrisk ideologi.
Även om vi tror att människan är den kraft som bestämmer hur evolutionen ska fortskrida, kommer vår vistelse på jorden att bli kort och obetydlig. Det behövs bara en farsot eller en meteorit för att naturen ska ha visat vem som styr och ställer.
Blir det inte en farsot eller en meteorit, kommer människan själv att stå för sin undergång. Oavsett slutresultatet, kommer naturen att leva vidare. Den kommer att utvecklas och nya djur- och växtarter kommer att dyka upp medan gamla dör ut. Hur människan än förstör naturen, kan naturen inte gå under, den ändrar bara form.

 

Vad betyder existensberättigande?

Naturskyddsföreningen tar i rapporten från Projekt varg upp frågan om arternas existensberättigande. Gäller detta påstående endast rovdjur, eller avser föreningen även människor, övriga däggdjur, insekter, fiskar, fåglar och växter?
Vem bevakar att rätten utövas i enlighet med våra ”mänskliga” rättsprinciper på hela floran och faunan?
För att förstå vansinnet i uttrycket, måste man dela upp ordet i existens och rätt (berättigande). Enligt svensk rätt kan bärare av rättsligen skyddade och erkända intressen bara ges åt rättssubjekt.
Att en art inom floran eller faunan skulle ha rättsförmåga och kunna kallas för rättssubjekt, verkar såväl juridiskt som logiskt orimligt. Att Naturskyddsföreningen eller människan ställer sig ovanför naturen och beviljar rätter eller inskränkningar åt djur och växter är naivt och homocentriskt.
Vi kan skydda naturen, men vår verksamhet kan bara påverka rättssubjektens relation till naturen. Vi kan inte befalla vargar att respektera ”skyddade djurarter”.

 

Naturen avgör

Rätt till existens finns inte heller i naturen utan den enes död är den andres bröd. Utan denna enkla regel finns det varken natur eller liv.
Såsom alla djur, äter vi växter, fiskar och andra djur för att överleva. Vi försvarar vår föda med samma ”existensberättigande” som vargen gör det.
På slutet kommer naturen och evolutionen att avgöra vem som avgår med segern och förmodligen kommer såväl människan som vargen att försvinna och nya arter tar över.
Vad vi gjort för vargens existens har ingen betydelse för naturens framtid.

 

Vargen för naturen eller naturen för människan?

Det verkar som om Naturskyddsföreningen inte vill ha varg i Sverige därför att naturen behöver vargar, utan för att den urbana människan ska få tillgång till nya trygga äventyr.
Man vill ut i naturen för att på ett tryggt avstånd få lyssna till vargarnas ylande. Man kräver spänning i motsats till det urbana livets tristess. Naturen med sina vargar ska finnas för att människan skall få nya leksaker då ett vanligt zoo inte räcker till.
Att ställa till grymheter då man föder/fångar vilda djur för att sedan ge dessa leksaker till vargar i hägn och eventuellt kunna beskåda en levande jakt på dessa, visar hur snedvriden och makaber Naturskyddsföreningens bild av existensberättigande trots allt är.

 

Vad kan Naturskyddsföreningen om vargen?

Jag fastnade för några påståenden.

• Ekosystemens regleringsmekanismer verkar Naturskyddsföreningen inte förstå. Är det människan som ska bestämma vilka regleringsmekanismer som ska gälla?
Trots att föreningen påstår motsatsen, vet vi att vargen inte väljer de svagaste bytesdjuren, utan valet är slumpmässigt och sjukdomar hos bytesdjuren påverkas inte av vargen. Däremot stressas bytesdjuren av vargbeståndet och bytesdjurens fysiska kondition är bättre.
Ekosystemet reglerar djurarter på flera olika sätt, varav de stora rovdjurens inverkan är relativt liten. Försvinner insekterna, försvinner allt det liv vi känner idag.
Naturskyddsföreningen bör också uppdatera sin information om erfarenheterna från Isle Royal.

• Varför har vargen utrotats? SNF anser att utrotningen beror på att vargen konkurrerar om samma byte med människan. Detta stämmer till en viss del. En viktig faktor, som ökar människans ovilja mot vargen är att vargen är ett rovdjur som dödar långt mer än den behöver.
Detta är en egenskap, som inte återfinns hos så många djurarter.

• Dödar vargen människor? Naturskyddsföreningen försöker bevisa, att de flesta attacker med dödlig utgång förorsakats av rabiessmittade vargar. SNF glömmer att en rabiessmittad varg alltid blir utestängd ur flocken, den rör sig alltid ensam.
Den akuta fasen av rabies tar bara från några dagar till en vecka och eftersom en rabiessmittad varg inte kan svälja något, blir ett offer för rabiessmittade vargar aldrig ens delvis uppätet.
De vargar, som härjade i Finland under slutet av 1800­-talet levde i flock och dödade barn under en period på flera år, något som inte kan stämma med rabies.
Människan är precis som alla andra djur ett möjligt bytesdjur för vargar och människan fyller alla de krav vargar har på sitt byte. Orsaken till att vargarna inte tidigare har hotat människan beror på vargarna intelligens. De hade lärt sig att vara rädda för människan, men nu gör vi allt för att vi ska bli intressanta bytesdjur.

• Återinförsel av vilda vargar så att man vänjer tama vargar med vilda djur är nära nog en hopplös ekvation. Den kan endast lösas om man blandat in tillräckligt med hund i vargarna.
En normal varg skapar ett revir som den noga bevakar. Endast den egna flocken kan leva tryggt inom detta revir och även då yngre vargar blir utstötta ur flocken, måste de lämna reviret.
Tillräckligt med hundblod kan påverka revirbeteendet så att avelsprogrammet lyckas och därför har djurparker med flera vargar sällan rena vargstammar.

• Naturskyddsföreningen hänvisar till vargforskaren Erik Zimen, som påstår att man mycket väl kan ha varg i anslutning till tätbebyggda områden. Vad föreningen inte tar upp är, att den italienska vargen inte är samma varg, som finns i Sverige.
Den italienska vargen är betydligt mindre och den livnär sig på avfall. Problemen med den italienska vargen är trots allt stora och framför allt lider stammen av att det sker korsningar med vilda hundar.

• Hela Europa kämpar med en växande vargpopulation. Enbart i Frankrike dödar vargarna hundratals får och flera fårvaktarhundar varje vecka. Alltså, långt flera djur dödas än vargarna kan konsumera.

• Mäkta okunskap om naturen visar Naturskyddsföreningen genom att påstå att vargen underlättar björnars möjlighet att skaffa föda under vintertid.
Veterligen ligger alla björnar i ide hela vintern! Att över huvud taget tala om vargens måltidsrester är missvisande. Vargen dödar mångfaldigt fler djur än den äter.

• Att försöka skydda tamdjur från vargen med stängselkonstruktioner hjälper bara en kort tid. Nötkreatur drivs ofta i panik genom att bara få vittring av varg.
En panikslagen hjord nötkreatur fäller de flesta stängsel då de försöker fly. När kor, tjurar och kvigor en gång blivit drivna på flykt av vargar, är de värdelösa som nötkreatur även om de inte mister livet.

Alla bevarande organisationer och politikerna som idag förespråkar varg lever fortfarande kvar i 1970-talets drömmar.

Kaj Granlund, Finland
Henry Svonni, Sverige
S.M Somri Lundin, Thailand

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.