Fästingen är egentligen inte farlig. Men när den suger blod kan den föra över riktigt otäcka sjukdomar, som borrelios och ehrlichios. Båda orsakas av bakterier. Foto: Jan Henricson

Fästingar

Fästingen måste suga blod tre gånger i sitt liv, de första två för att övergå från ett utvecklingsstadium till ett annat. Den tredje och sista gången för att kunna lägga sina ägg.

När fästingen sugit blod och är mätt ”spyr” den tillbaka lite blod in i djuret, eller människan. Det är då, anser man, som bakterierna förs över. Ehrlichios drabbar till exempel hundar och hästar, men inte människor. Borrelios drabbar även människor, som ofta får en rodnad runt bettstället efter en tid.

Smittan är vanligast i Mälardalen och utmed östkusten, men förekommer även i andra delar av landet.

Ont i lederna

Den smittade hunden får mycket diffusa symtom, som feber, ledvärk, allmän håglöshet, förlorad aptit, hälta. Ibland kan den också vara vinglig, eller ha andra symtom från centrala nervsystemet. Vid borrelios är symtomen ofta häftigare än vid ehrlichios.

Båda sjukdomarna diagnosticeras med hjälp av blodprov. Hunden får äta medicin i flera veckor, och det kan ta månader innan den är sitt vanliga jag igen.
Man bör kolla igenom pälsen noga efter att hunden varit ute och ta bort fästingarna innan de har hunnit bita sig fast.
Fästingar som sitter fast ska plockas bort så fort som möjligt, antingen med hjälp av fingrarna, eller med någon av de fästingplockare som finns på marknaden.

Det finns också förebyggande preparat som skyddar mot fästingar. De är även verksamma mot ohyra som loppor och löss.

En slingrande huggorm blir i hundens ögon en skojig pinne att leka med, men leken är livsfarlig! En undersökning visar att mellan två och fem procent av alla ormbitna hundar dör, trots veterinärvård. Foto: Olle Olsson

Veterinär snarast!

Ormens gift innehåller enzymer som bland annat ger vävnadsskador på bettstället, sprider giftet i kroppen via lymfsystemet, och orsakar svullnad. Hunden kan hamna i chocktillstånd, få hjärtrubbningar, blodbrist och njursvikt. Ofta är ett bett i en tass farligare för hunden än till exempel i en läpp, på grund av att ormgiftet snabbare förs till hjärtat den vägen.

Hunden bör tas till veterinär snarast möjligt.

Ormbett kan ge upphov till sena skador som visar sig först några veckor efter att hunden blivit ormbiten. Det kan vara njur– eller leversvikt eller påverkan på hjärtat. Därför kan det vara klokt att ta hunden på ett kontrollbesök hos veterinären några veckor efter ormbettet.

En hund som eller badat i blommande vatten bör spolas av med rent vatten. Foto: Jan Henricson

Giftalger

En tredje fara som lurar om sommaren är blommande giftalger, vilket är vanligast i södra och mellersta Sveriges insjöar, liksom i Östersjön. Gifterna är av samma typ som orm- och svampgift, lika farligt eller farligare än kobragift, och alltså mycket värre än ett huggormsbett. Framför allt är det centrala nervsystemet och levern som påverkas.

En hund som har badat i blommande vatten bör spolas av med rent vatten, för att förhindra att den slickar i sig av algerna. Har hunden druckit av vatten med giftalger blir den snabbt sjuk, får kräkningar och diarré och måste till veterinär.

Långt ifrån alla blommande alger är giftiga. Misstänker man att algerna som blommar är giftiga, kan man kontakta miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i kommunen, som kan utföra en analys av vattnet.

Bilen är kanske den allra största faran för hundar sommartid. Foto: Jan Henricson

Varm bil

Ormar, fästingar och giftalger i all ära, men frågan är om inte bilen är den som är farligast för hundar på sommaren. Inte risken att bli överkörd, utan risken att bli instängd i bilen en varm sommardag. Lämna aldrig hunden i bilen när det är varmt ute! Den blir snabbt som en ugn. Inte ens om bakluckan är öppen får hunden vara där, eftersom någon kan komma och stänga luckan. Om hunden har blivit överhettad måste den kylas ner med kallt vatten, doppa den i ett dike eller spola av den.