Projektet Svensk stövare initierades av Kennelklubbens avelskommitté på grund av framför allt smålandsstövarens och gotlandsstövarens problem med lågt antal registreringar.
Frågan togs upp till behandling av fjolårets stövarfullmäktige, efter en remissrunda till ras- och lokalklubbar. Där blev styrelsens förslag till fortsatt arbete med frågorna avslaget av fullmäktige.

Inget mandat
– Det röstades tydligt ner. Det finns inget mandat för vår del att gå vidare med idén, säger Stövarklubbens ordförande Freddy Kjellström, Gräsmark.
– Man bedömer inte att man befinner sig i en tillräckligt prekär situation än och man är rädd att rasspecifika egenskaper ska försvinna, både jaktligt och exteriört, fortsätter han.
Han menar att det är mycket svårt att vända stövarrasernas nedåtgående trend.
– Vi jobbar i motlut och det är säkert flera saker som bidrar. Men med mycket varg i Mellansverige, där vi haft många uppfödare, är det svårt att få till ett generationsskifte, säger Freddy Kjellström.

Genbank
Populationsgenetikerna Mija Jansson vid zoologiska institutionen, Stockholms universitet, har databehandlat stövarstamtavlor för att titta på den genetiska variationen. Detta för att se om det verkligen skulle få någon effekt att slå ihop raserna.
Hon redovisade resultatet, som omfattade samtliga svenska hundraser, vid Canine Science Forum i Lincoln, Storbritannien, i somras.
– Ja, det skulle vara bra för den genetiska variationen att slå ihop raserna, men då de flesta stövarraser är ganska friska är det inte en lätt diskussion. Man kan ju också se varje enskild ras som en separat ”genbank”, säger Mija Jansson. 
En sådan kan vara bra att ta till när det verkligen kniper, och den vitalisering som pågår i liten skala inom rasvårdsprojektet kan kanske ses som exempel på det.