tisdag 16 juli

Hund

Publicerad 9 maj 2014 - 15:19

Friska hundraser lika inavlade som sjuka

I gruppen med de friskaste hundarna ingår framför allt jakthundar, till exempel gråhund. Foto: Olle Olsson

Generellt friska hundraser är inte mindre inavlade än de raser som är mest sjukdomsbelastade. Den slutsatsen drar populationsgenetikern Mija Jansson efter att ha jämfört stamtavlor från 1970-talet och framåt med veterinärdata.

Du läser nu en öppen artikel på Svenskjakt.se
Bli medlem med tidning

– Varje hundras har från början en väldigt liten genetisk variation har det visat sig. Det är liten variation både inom och mellan hundraser, berättar Mija Jansson som är verksam vid zoologiska institutionen på Stockholms universitet.
Förklaringen till det är förmodligen att när hunden domesticerades (”tämjdes”) ingick ganska få individer, avelsbasen var så att säga liten från början.
– Alla hundraser är väldigt inavlade från början, bekräftar Mija Jansson.
Hon har jämfört 26 raser med varandra avseende inavelsgrad, förlust av genetisk variation och hälsa. I gruppen med de friskaste hundarna ingår mest jakthundar, raser som hamiltonstövare, smålandsstövare, schillerstövare, norsk älghund (både grå och svart), norrbottenspets och finsk spets.
Inga jakthundsraser finns med i gruppen med de raser som har störst hälsoproblem. Men en gemensam faktor för de flesta raserna i den gruppen är att de är mycket storväxta och/eller mycket tunga.
– Det finns ingen skillnad i genetisk variation mellan grupperna från 1970-talet och framåt, så frågan är hur mycket av deras problem som är genetiskt betingade och hur mycket som beror just på att de är stora och tunga, säger Mija Jansson.

 

Matadoravel

Inavelsgraden har däremot inte fortsatt att öka, utan från mitten av 1990-talet började inaveln tvärtom att minska. Då fick vi ökad medvetenhet om farorna av matadoravel och tät släktskapsavel, mycket tack vare genetikern Per-Erik Sundgrens arbete. Svenska Kennelklubben och specialklubbarna har därefter relativt framgångsrikt informerat om risken med allt för täta kombinationer. Helst, anser SKK, ska inavelsgraden inte vara mer än ett par procent och definitivt inte högre än 6,25 procent, vilket motsvarar parning mellan kusiner.
Mija Jansson har bara kunnat gå tillbaka till 1970-talet i sin forskning. Hon skulle gärna vilja gå längre tillbaka men SKK har inte digitaliserat sin databas längre tillbaka än så.
– I nästan varje hundras finns det däremot någon entusiast som sitter på en guldgruva. Folk som ideellt har lagt upp stamtavlor som går längre tillbaka i tiden. Dem vill jag gärna komma i kontakt med, säger Mija Jansson.
SKK arbetar också för att en internationell databas för stamböcker ska komma till stånd, något som skulle förenkla forskning men också underlätta för uppfödare.
– Nu har jag valt att arbeta med svenska hundar, där har vi pålitliga stamtavlor. Och även om inte varenda stamtavla stämmer så spelar en viss felmarginal ingen roll. Det är den stora bilden jag försöker måla upp, förklarar Mija Jansson.

 

Svenska raser

Hon har även studerat förlust av genetisk variation hos de tolv svenska hundraserna. Resultaten pekar på att aveln lever dåligt upp till SKK:s och specialklubbarnas mål. För åtta av de tolv raserna ligger genomsnittet klart över de rekommenderade max 6,25 procent inavelsgrad.
En annan mycket intressant slutsats är att det inte är populationernas lilla numerär som är problemet, utan att allt för få hundar används i aveln. Den effektiva avelsbasen är för liten. Det enda undantaget utgör gotlandsstövaren, där även det lilla antalet hundar är ett problem.
– Internationella överenskommelser Sverige undertecknat kräver att aveln blir mer bevarandeinriktad. Det handlar om att använda fler djur i aveln och undvika avelsmatadorer där exempelvis några få utställningsmeriterade individer får väldigt många avkommor, säger Mija Jansson.

 

Slå ihop stövarna

Nästa steg i hennes forskning blir att titta närmare på stamtavlorna för de svenska stövarraserna. De minskar i popularitet och antal på ett oroväckande sätt och riskerar genetisk utarmning. Förslag finns om att slå ihop stamböckerna och därmed tillåta parning över rasgränserna. Detta är i sig inget nytt, fram till en bra bit in på 1900-talet hette det svensk stövare av korsad stam.
– Jag ska databehandla dem som en ras och titta på den genetiska variationen, för att se om det verkligen skulle hjälpa att slå ihop dem. Om man skulle få någon större effekt, säger Mija Jansson.
Preliminära resultat visar att en ”svensk stövare” skulle leda till ett lägre medelsläktskap bland de svenska stövarna. Men fler tester krävs, enligt Mija Jansson.

Skribent

Marie Gadolin

marie.gadolin@svenskjakt.se

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Senaste nytt

Instagram

Färre skadades
Antalet skadade och dödade hundar minskade med totalt 17 procent under 2015.
Gör din egen hundmat
Här får du några tips på hur du gör hundmat.
Jaga med förnuft när det är kallt
Sträng kyla är farligt för hunden
Varg angriper jämthund
Varning för starka bilder

Mina artiklar

För att ta del av dina artiklar behöver du ett medlemskap med tidning hos Svenska Jägareförbundet