tisdag 7 april

Hund

Publicerad 5 april 2017 - 14:39

Foto: Anders Carlsson

Så börjar du träna en apportör

Premium

När man ser en duktig apportör slås man av hur enkelt allt ser ut. Hunden dirigeras till en plats och letar upp en fågel. Med hög fart kommer den sedan tillbaka och lämnar över den till sin ägare. Men en bra apportör blir inte till av en slump.

Alla duktiga hundar är formade genom målmedveten träning. För att kunna ge lite praktiska tips om hur man tränar en unghund besökte Svensk Jakt Anders Carlsson utanför Bromölla. Han har vunnit Retriever-SM flera gånger, är en flitig jägare och driver tillsammans med Mirjam Axner Carmals kennel. Reportaget har publicerats i tidningen redan i majnumret 2010. Men tipsen är lika aktuella i dag som de var då.

Apporteringsträningen börjar redan när hunden är valp.

– När hunden är riktigt ung ska all apportering ske som en lek. Jag brukar sätta mig på golvet i en trång hall och kasta en ihoprullad strumpa, säger Anders Carlsson.

 

Kela med valpen

När valpen har hämtat strumpan och är på väg till korgen, kan den inte passera föraren utan måste komma fram.

– Jag halvligger på rygg, så att hunden kan komma upp på mig och visa vad den har hämtat. Det är viktigt att man inte fokuserar på apporten utan låter valpen hålla   samtidigt som man kelar med den och får den att söka mitt ansikte.

Samma sak gäller sedan under all inleverering. Klia hunden under öron och haka innan du tar apporten. Anders Carlsson ger gärna tillbaka apporten ett par gånger för att sedan ta den.

Han börjar också tidigt med att träna in ”håll fast” och ”loss”. Detta är grundläggande i apporteringsträningen, men det finns många som glömmer det. Vet inte hunden vad kommandot betyder kan man inte heller kommendera ”håll fast”.

 

”För att få hunden att springa snabbt tillbaka till föraren är det ett bra tips att springa ifrån den.”

 

Anders Carlsson betonar att valpen ska lyckas. Man ska inte göra övningar som den inte klarar av.

För att väcka apporteringslusten kan man börja med att kasta synliga apporter några gånger på en kortklippt gräsmatta, när hunden är fyra till fem månader gammal. Fortsätt därefter med att låta apporten rulla in i högt gräs. Då får valpen leta efter den. Det blir en lekfull träning utan krav.

För att få hunden att springa snabbt tillbaka till föraren är det ett bra tips att springa ifrån den. Valpen vill inte bli lämnad och  glömmer också apporten som sitter i munnen.

– När den kommer tillbaka till mig lutar jag mig lite bakåt. Då får hunden sträcka sig uppåt för att visa vad den har hittat.

 

Hunden ska söka kontakt och vilja lämna apporten till föraren. Anders Carlsson har lyckats få fram många duktiga apportörer. Foto: Mirjam Axner

 

Stadga och linjetag

När hundens jakt- och apporteringslust har väckts går Anders över till att lägga ut apporterna. För mycket kastande stressar hunden. Den går upp i varv.

Att kunna behärska sig är en  viktig egenskap hos hunden. Föraren ska vänta tills apportören har rätt sinnesstämning. Är den lugn får den hämta, annars får den vänta.

– För att lära hunden att gå långt ut på en dirigering tränar vi genom att använda synintryck. Vi ställer apporten synligt. Det fyller två syften, nämligen att hunden lätt lyckas lokalisera den och att den gör det utan att använda näsan.

 

Omständligt och stökigt

Anders menar att om hunden använder näsan på väg ut på ett linjetag (när den ska gå långt och rakt ut ifrån föraren) kommer den att hitta vittring på vägen. Det blir med andra ord svårare att snabbt få den till rätt plats.

– Det blir väldigt omständligt och stökigt. En hund ska snabbt och effektivt nå nedslagsplatsen.

Allt eftersom hunden lär sig olika moment ökar Anders svårighetsgraden. Apporten läggs längre från föraren och olika störningar planeras in i takt med att hunden mognar.

Störningar kan bestå av att det finns andra hundar eller människor närvarande. Efter hand läggs störningsapporter ut på sidorna.

Anders Carlsson berömmer hunden när den gör rätt och korrigerar med rösten när den gör fel.

Under första året undviker Anders gruppträning helt eftersom störningen och stressen tenderar att bli för stor. Risken är att hunden lär sig att stressa och gnälla.

 

Alla sinnen är koncentrerade på en enda sak – apportering. Mirjam Axner med hunden Ina fokuserar. Foto: Anders Carlsson

För att kunna få hunden att springa till ett visst område måste man träna dirigering.

Till att börja med kan man ställa en synlig apport på en rak stig. Man ställer sig med hunden vid sidan och pekar mot apporten och kommenderar ”ut”. Tanken är att prägla hunden att gå på handtecknet och få hunden att gå rakt ut.

När hunden kan gå rakt längs en stig kan man gå vidare med att använda sig av en åkerkant eller andra naturliga raka linjer.

Börja med att den ser apporten och gör övningen svårare genom att lägga apporten så att den inte syns därifrån du skickar hunden.

 

Alltid på samma plats

En annan metod att lära hunden linjetag är att du alltid lägger apporter på samma platser, till exempel vid ett träd eller en åkerhörna.

Hundens minne gör att den associerar platsen med en apport eftersom den hittat apporter där tidigare. Då lär sig hunden att den ska springa till målet oavsett vilken riktning du skickar den ifrån.

 

”Vill du att hunden ska gå rakt ut på ett linjetag ska du inte vara nöjd om den viker av åt något håll.”

 

I början får hunden se var man lägger apporten. Anders Carlsson förklarar att hunden efter hand lär sig att följa dina handtecken. Dit du pekar, dit springer hunden. Där hittar den också något.

Vill du att hunden ska gå rakt ut på ett linjetag ska du inte vara nöjd om den viker av åt något håll. Då avbryter du övningen med ett starkt ”nej”.  Du kallar tillbaka hunden, går några steg närmare apporten och skickar om. Den ska lyckas innan du avbryter övningen.

 

Försök alltid att göra exakt samma rörelser när du skickar hunden. Då lär hunden sig vad du menar.

 

Gått för fort fram

– När hunden är i ett inlärningsskede och inte förstår, har du gått för fort fram. Då får du göra det enklare. Först när hunden börjar förstå kommer kraven.

– Att alltid bete sig lika och att ha hunden i samma position varje gång är väldigt viktigt, annars kommer resultatet att variera från gång till gång och hunden lär sig inte.

Trots att Anders Carlsson vill att hunden ska använda synintryck på linjetag ska en apportör också kunna använda nosen.

Lite förenklat kan man säga att hunden ska springa dit föraren vill och först där börja använda näsan.

 

”På så sätt tränas hundens envishet.”

 

För att få igång hunden att söka brukar Anders Carlsson, under en promenad när hunden är lös, slänga en boll. Den ska landa i högt gräs utan att hunden sett den.

– Sedan går jag sakta åt det hållet så att hunden kommer i vind av apporten. Jag styr den utan att den förstår det genom att röra mig i den riktningen. Hunden upptäcker snart att den hittar föremål om den letar en bit framför sin ägare.

Han utvecklar detta med att lägga till ett kommando för sök och använder små bollar eftersom de  är svåra att hitta i gräset.

– På så sätt tränas hundens envishet. Den får jobba en stund innan den hittar bollen. Denna egenskap är väldigt viktig under jakt då skadade fåglar ofta gömmer sig, säger Anders Carlsson.

 

Lägg ut en dummy vid sidan av hunden (synlig). Dirigeringen görs med tydliga ljud- och kroppssignaler. Foto: Anders Carlsson

Hur får man en hund som springer i full fart att stanna och rikta all uppmärksamhet på föraren? Just detta är kanske det viktigaste momentet i all apportträning.

– Jag börjar tidigt med att träna upp kontakten. Tanken är att så fort jag visslar ska det hända något kul för hunden. Till exempel när den är liten och är inomhus kan jag plötsligt vissla till. Så fort hunden tittar på mig kastar jag till den en godisbit.

– Belöningen ska komma blixtsnabbt och precis när den tittar på mig. Jag tvingar den inte att sitta eftersom det innebär ett krav.

 

”Belöningen ska komma blixtsnabbt och precis när den tittar på mig.”

 

Anders Carlsson uppmuntrar också stoppsignalen i sin träning. Ett exempel är att han lägger ut en apport, sedan sätter han hunden en bit från apporten vänd rakt mot sin förare.

Han väntar sedan till hunden tappat uppmärksamheten på honom. Då visslar han till. Så fort hunden tittar på honom skickar han hunden.

– När jag visslar betyder det att något kul kommer att hända. Då får man också hunden att stanna snabbt, vara förväntansfull och ha bra ögonkontakt.

 

Vissla inte för ofta

Anders Carlsson tycker inte att man ska hålla på att vissla ofta. Ett par signaler under varje träning kan räcka.

– Överhuvudtaget ska kommandon förekomma sparsamt och lågmält. Stopp och dirigering måste också balanseras med självständighet. En osjälvständig hund är lika ineffektiv som en olydig hund. Frågar hunden föraren för mycket vad den ska göra är det självständigheten som måste förbättras.

Men det räcker inte att man kan skicka sin apportör på ett linjetag. Hunden behöver också kunna dirigeras åt sidorna och kommenderas längre ut.

Anders Carlsson gör en jämförelse med golf.

– Vid både golf och dirigering händer det att man missar målet lite. Då måste man korrigera riktningen. Det gör man med en dirigering. Då används stoppsignal och sidotecken. När hunden är framme vid målet talar man om det med ett kommando eller en söksignal som också måste tränas in separat.

 

När ut-kommandot kommer ska hunden reagera blixtsnabbt. Foto: Anders Carlsson

– För att lära in ”ut” brukar jag sätta ut apporten så den syns. Tar sedan med mig hunden några meter, sätter den och backar ett par meter. Visslar en signal och får ögonkontakt slår ut tydligt med handen och kommenderar ”ut”.

– Eftersom hunden redan kan hämta saker sker resten naturligt. Jag tränar den med röst och tecken. Efterhand går jag över till att använda enbart tecken eller röst.

Sidotecken tränar Anders egentligen på samma sätt. Till en början bara med ett alternativ, exempelvis en apport till höger. Efterhand stegras träningen genom att hunden får olika alternativ och så småningom både vänster, höger och ut.

 

Visselsignal positiv

– När hunden väljer fel säger jag ”nej” och gör om övningen. Jag använder aldrig visselsignal när hunden gör fel utan använder rösten direkt. Visselsignalen ska vara positiv och något hunden lystrar till.

När hundar söker efter en apport, drar de sig gärna mot sin förare. Därför är det bra att vänja hunden vid att apporten alltid ligger lite snett bakom den vid sidotecken. Även här kan man använda sig av exempelvis en åkerkant.

När man börjar förlänga avstånden i sidled kan man använda samma målområde som man använt vid linjetaget.

Vid all träning ska svårighet och avstånd stegras långsamt och det går inte att ta för stora steg.

Man måste vara medveten om att det tar tid att forma en hund och tålamod är en viktig egenskap hos hundägaren.

 

Magnus Rydholm

Skribent

Svensk Jakt

webbredaktionen@svenskjakt.se

Andra läser också

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Senaste nytt

Mest läst

Mina artiklar

Instagram

Färre skadades
Antalet skadade och dödade hundar minskade med totalt 17 procent under 2015.
Gör din egen hundmat
Här får du några tips på hur du gör hundmat.
Jaga med förnuft när det är kallt
Sträng kyla är farligt för hunden
Varg angriper jämthund
Varning för starka bilder