måndag 6 april

Hund

Publicerad 5 april 2017 - 14:39

Anders Carlsson. Foto: Mirjam Axner

7 apporteringsproblem – läs Anders tips och råd

Premium

Anders Carlsson har lyckats få fram många duktiga apportörer. Han har vunnit Retriever-SM flera gånger och ger här tips som kan lösa problemen när apporteringsträningen gått i baklås.

Reportaget har publicerats i Svensk Jakts i majnummer 2010. Men tipsen är lika aktuella i dag som de var då.

 

• När hunden inte vill ta apporten

Lägg apporten på en hög sten, i en grop eller under en buske så att hunden får jobba för att komma åt den. Så fort den greppat apporten spring därifrån. Då glömmer hunden att den har något i munnen och fokuserar på att komma ifatt föraren.

 

• När hunden släpper apporten

Hunden vet inte vad den ska göra. Uppmuntra hunden att hålla och släppa. Träna den inomhus och lär den leverera i handen under mycket kontrollerade former.

Det är oerhört viktigt att den kan det här innan man går ut och börjar köra apportering. Många fuskar med detta och hunden tillåts släppa under lång tid och skapar sig därför ett oönskat beteende som får konsekvenser i oroligt apportgrepp och tröga eller omständliga inlevereringar när man försöker rätta till det.

 

• När hunden inte vill komma

Det här är ett relations- och ledarskapsproblem. Då får man jobba med kontakten mellan förare och hund. Detta är en sak som man lär valpen då den är liten. Fungerar det inte har man slarvat med inlärningen. Ofta har man visslat, ropat och kallat på hunden i tid och otid och därigenom gjort den ohörsam.

Inlärningen bygger på att valpen inte vill bli lämnad ensam. Man går eller springer ifrån hunden och när den sätter fart visslar man inkallningssignalen. När den är liten berömmer man den och sticker till den en godisbit för att förstärka.

Hemma visslar vi inkallning varje gång valparna får mat och de präglas snabbt på detta.

Lär hunden dess namn – och att kunna behärska sig. Du går när jag vill, äter när jag tillåter, hoppar in i bilen när jag säger till och så vidare.

Jag använder namnet som ett kommando och är väldigt rädd om det. Till och med så rädd om det att jag brukar råda valpköpare att låta barnen ha ett eget namn på hunden för att det inte det ska bli uttjatat.

Jag behöver inte säga ”ät” till hunden. Den vet att den ska äta, men namnet frigör den. När den vill in eller ut ur bilen så får den vänta. Jag pekar med handen och säger namnet. Den vet att den ska hoppa in eller ut. Eftersom namnet frigör den så blir det också ett kommando när jag jagar med fler hundar samtidigt. Jag pekar på en apport och säger namnet och rätt hund sticker iväg.

 

• När hunden tuggar

Det finns hundar som är hårda i munnen, men det är ovanligt bland retrieverraserna. Dessa hundar går det inte att göra något åt.

Men det finns också hundar som skadar apporten av osäkerhet. I de fallen bromsar hunden ofta in, lägger ner, packar om, eller börjar tjafsa med apporten framför föraren.

Det gäller att tidigt prägla hunden på full fart hem och att den inte tänker på att den har något i munnen. Spring ifrån den när den greppat apporten och göm dig bakom en kulle.

 

• När hunden gnäller

Det enklaste sättet är att undvika att den börjar. Passivitetsträning som syftar till att lära hunden behärskning får ofta motsatt effekt. Träna hunden ensam och i lugn och ro under upplärningstiden.

Det gäller att bryta förväntningar. Om hunden har för stort fokus framåt, gå åt andra hållet. Gör tvärt emot vad hunden förväntar sig.

Sätt inte hunden tidigt i grupp så att den ser andra hundar apportera. Den kan inte koncentrera sig, lär sig inget och blir bara upphetsad.

Vi tränar alla våra hundar ensamma under första året och smyger efter hand in lite störningar och passivitetsövningar.

 

• När hunden inte går ut

Det är viktigt att hunden lyckas. Öka avståndet till apporten efter- hand, men så sakta att den hittar den varje gång.

Det är när hunden är ute på gränsen till sin förmåga och börjar bli osäker, men ändå provar att springa ytterligare någon meter och hittar apporten, som man har vunnit något.

 

• När hunden inte lyder

Ingen hund vill vara olydig. Hundar är gjorda för att underordna sig en ledare.

Problemet är ledaren och inte hunden. Man har fuskat med inlärningen och inte präglat hunden på namnet, inkallning och så vidare.

Problemet med ohörsamhet börjar oftast samma dag valpen kommer till sitt nya hem.

Hela familjen ropar namnet hundratals gånger varje dag trots att hunden fortfarande inte vet vad den heter. När hunden inte reagerar på namnet höjer man rösten och det gör inte hörsamheten bättre.

Lågmälda, sparsamma och väl inlärda kommandon får hunden att lyssna. Det ska också löna sig. Om hunden hör sitt namn tre gånger per dag och alltid associerat med behag eller belöning så kommer den att lyssna.

 

Magnus Rydholm

Skribent

Svensk Jakt

webbredaktionen@svenskjakt.se

Andra läser också

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Senaste nytt

Mest läst

Mina artiklar

Instagram

Färre skadades
Antalet skadade och dödade hundar minskade med totalt 17 procent under 2015.
Gör din egen hundmat
Här får du några tips på hur du gör hundmat.
Jaga med förnuft när det är kallt
Sträng kyla är farligt för hunden
Varg angriper jämthund
Varning för starka bilder