onsdag 29 mars

Viltvård

Publicerad 29 december 2014 - 08:57

Liten, enkel och funktionell knipholk

Knipholk modell Vojakkala har testas under flera år med gott resultat. Foto: Bernt Karlsson

Knipholk modell Vojakkala har testas under flera år med gott resultat. Foto: Bernt Karlsson

Den behöver inte vara stor. Inte heller behöver den sitta nära vatten. I viltvårdssnickeriet i Nedre Vojakkala tillverkas en enkel, billig knipholk som testats i stor skala under flera år och som visat sig fungera väl.

Knipholk modell Vojakkala är ett konkret resultat av den viltvårdssatsning som med stöd av Jägareförbund­et Norr­botten inleddes för några år sedan inom Övre och Nedre Vojakkala samt Mattila vilt­vårdsområden i nedre Tornedalen.
Fågelholkar, foderautomater och andra viltvårdstillbehör tillverkas i före detta trädgårdsskolans lokaler i Nedre Vojakkala. Snickeriet har öppet varje måndagkväll vintern igenom. Alla som har tid och lust kan komma dit och hjälpa till.
Småfågelholkarna massproduceras. Det börjar med att man slår ihop en trätrumma, förborrar hålen och märker ut kapställena. Sedan stump­as trätrumman upp med hjälp av en vanlig vedkap. När det är gjort är det bara att spika fast tak och botten på varje holk.

Flera hundra holkar
Holkar ska byggas för fåglar och inte för människor, anser Eskil Lugnet som leder vilt­vårdssatsningen i Övre och Nedre Vojakkala samt Mattila viltvårdsområden.– När det går som bäst kan fyra man göra 100 holkar på en och en halv timme, berättar Eskil Lugnet, som håller i trådarna.
Den knipholksmodell som tillverkas är gjord efter minimimåtten. Bottenytan är 17 x 16 centimeter och höjden från ingångshålet 25 centimeter, men det har kniporna själva ingenting att invända mot. Holken har tvärtom visat sig fungera väl.
Flera hundra knipholkar har de senaste åren satts upp, både nere vid älven och runt småtjärnarna uppe i skogen.
– Så länge holkarna fungerar och kniporna kläcker fram sina ungar i dem finns det ingen anledning att gå upp i storlek. Det är bara slöseri med virke. Det är bättre att göra fler holkar istället, säger Eskil Lugnet.

Bygger för människor
Eskil berättar om en episod när en björk nere vid älven vräktes omkull av en stormby. I björken satt en knipholk som följde med i fallet. Eftersom det hände under häckningstid var holken bebodd, men trots att den blev hängande horisontellt förmådde knipan likväl kläcka fram sin kull.
– Vi har en förmåga att tänka alltför mänskligt när vi bygger och sätter upp fågelholkar, fortsätter Eskil ­Lugnet. Resultatet blir att vi bygger mer för människor än för fåglar. Holkarna ska vara snygga, rymliga, ha lutande tak och se bra ut för det mänskliga ögat. Fåglarna själva bryr sig inte mycket om sådant.
– En knipholk behöver exempelvis inte ha runt ingångshål, den behöver inte heller sitta högt eller nära vatten. Vi har satt upp flera knipholkar på hyggen i kvarlämnade så kallade evighetsträd och kniporna häckar lika gärna där som i holkar som hänger ut över vattnet.

Pärlugglor och ekorrar
Eskil är också motståndare till att sätta knipholkarna högt.
– Det blir bara besvärligt när man ska rensa dem, säger han.
För rensa holkarna behöver man göra. Då drar man ut botten och byt­er ut bobalen, som med sina dun och skalrester är ett utmärkt material att inreda minkfällor med. Eventuella surägg sparas och läggs i ­mårdfällor. Sedan är det bara att skjuta in botten­plattan igen och lägga in tre grabb­nävar kutterspån.
I knipholk modell Vojakkala häckar förutom knipor även pärlugglor. Andra vanliga hyresgäster är ekorrar. Det brukar märkas genom att det sticker ut någon riskvist ur holk­öppningen.
Den som vill bygga en knipholk modell Vojakkala kan använda sig av vidstående byggritning som vägledning. Utöver brädstumpar krävs bara en bit lagårdsplyfa och ett litet stycke tjärpapp. Sammanfogningen sker med spik eller skruv. Tjärpappen nubbas fast på taket. Vik gärna upp den bakre pappkanten mot holkens bakstycke.
För boende i Haparanda kommun är det ännu enklare. De behöver bara åka till viltvårdssnickeriet och hämta en holk – de är gratis!

Skribent

Olle Olsson

olle.olsson@svenskjakt.se

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Byggtips!
Så bygger du en hundgård
Viltvård
Så bygger du en andflotte
Tio frågor
Vad kan du om våra predatorer?
Opinion
Landets hetaste jaktdebatt
Jägarnas annonstorg
Hundar, prylar och jaktmark
Drömjakt
Här finns någonstans att jaga
Podcast
Landets största podcast om jakt
Quiz
Känner du igen hundarna?
Viltrecept
Vilt, klimatsmart och gott
Provläs Svensk Jakt
Bläddra i senaste numret

Publicerad 29 december 2014 - 08:57

Liten, enkel och funktionell knipholk

Knipholk modell Vojakkala har testas under flera år med gott resultat. Foto: Bernt Karlsson

Den behöver inte vara stor. Inte heller behöver den sitta nära vatten. I viltvårdssnickeriet i Nedre Vojakkala tillverkas en enkel, billig knipholk som testats i stor skala under flera år och som visat sig fungera väl.

Knipholk modell Vojakkala är ett konkret resultat av den viltvårdssatsning som med stöd av Jägareförbund­et Norr­botten inleddes för några år sedan inom Övre och Nedre Vojakkala samt Mattila vilt­vårdsområden i nedre Tornedalen.
Fågelholkar, foderautomater och andra viltvårdstillbehör tillverkas i före detta trädgårdsskolans lokaler i Nedre Vojakkala. Snickeriet har öppet varje måndagkväll vintern igenom. Alla som har tid och lust kan komma dit och hjälpa till.
Småfågelholkarna massproduceras. Det börjar med att man slår ihop en trätrumma, förborrar hålen och märker ut kapställena. Sedan stump­as trätrumman upp med hjälp av en vanlig vedkap. När det är gjort är det bara att spika fast tak och botten på varje holk.

Flera hundra holkar
Holkar ska byggas för fåglar och inte för människor, anser Eskil Lugnet som leder vilt­vårdssatsningen i Övre och Nedre Vojakkala samt Mattila viltvårdsområden.– När det går som bäst kan fyra man göra 100 holkar på en och en halv timme, berättar Eskil Lugnet, som håller i trådarna.
Den knipholksmodell som tillverkas är gjord efter minimimåtten. Bottenytan är 17 x 16 centimeter och höjden från ingångshålet 25 centimeter, men det har kniporna själva ingenting att invända mot. Holken har tvärtom visat sig fungera väl.
Flera hundra knipholkar har de senaste åren satts upp, både nere vid älven och runt småtjärnarna uppe i skogen.
– Så länge holkarna fungerar och kniporna kläcker fram sina ungar i dem finns det ingen anledning att gå upp i storlek. Det är bara slöseri med virke. Det är bättre att göra fler holkar istället, säger Eskil Lugnet.

Bygger för människor
Eskil berättar om en episod när en björk nere vid älven vräktes omkull av en stormby. I björken satt en knipholk som följde med i fallet. Eftersom det hände under häckningstid var holken bebodd, men trots att den blev hängande horisontellt förmådde knipan likväl kläcka fram sin kull.
– Vi har en förmåga att tänka alltför mänskligt när vi bygger och sätter upp fågelholkar, fortsätter Eskil ­Lugnet. Resultatet blir att vi bygger mer för människor än för fåglar. Holkarna ska vara snygga, rymliga, ha lutande tak och se bra ut för det mänskliga ögat. Fåglarna själva bryr sig inte mycket om sådant.
– En knipholk behöver exempelvis inte ha runt ingångshål, den behöver inte heller sitta högt eller nära vatten. Vi har satt upp flera knipholkar på hyggen i kvarlämnade så kallade evighetsträd och kniporna häckar lika gärna där som i holkar som hänger ut över vattnet.

Pärlugglor och ekorrar
Eskil är också motståndare till att sätta knipholkarna högt.
– Det blir bara besvärligt när man ska rensa dem, säger han.
För rensa holkarna behöver man göra. Då drar man ut botten och byt­er ut bobalen, som med sina dun och skalrester är ett utmärkt material att inreda minkfällor med. Eventuella surägg sparas och läggs i ­mårdfällor. Sedan är det bara att skjuta in botten­plattan igen och lägga in tre grabb­nävar kutterspån.
I knipholk modell Vojakkala häckar förutom knipor även pärlugglor. Andra vanliga hyresgäster är ekorrar. Det brukar märkas genom att det sticker ut någon riskvist ur holk­öppningen.
Den som vill bygga en knipholk modell Vojakkala kan använda sig av vidstående byggritning som vägledning. Utöver brädstumpar krävs bara en bit lagårdsplyfa och ett litet stycke tjärpapp. Sammanfogningen sker med spik eller skruv. Tjärpappen nubbas fast på taket. Vik gärna upp den bakre pappkanten mot holkens bakstycke.
För boende i Haparanda kommun är det ännu enklare. De behöver bara åka till viltvårdssnickeriet och hämta en holk – de är gratis!

Skribent

Olle Olsson

olle.olsson@svenskjakt.se

Samtidigt på JaktPlay

Senaste från Annonstorget

Rådjursjakt!
Vad har du för kunskaper om rådjursjakt med hund?
Är du jägare?
Har du rätt kunskaper?
Spårkunskap
Vad kan du om spår och spårtecken?
Älgjakt!
Kan du något om älgar och älgjakt?
Tio frågor!
Vad kan du om våra predatorer?
Vildsvin!
Vad kan du om vildsvin och vildsvinsjakt?
Fåglar!
Känner du igen fåglarna?
Rävkunskap
Vad vet du om rävar och rävjakt?
Jakthundar!
Känner du igen jakthundraserna?
Är du viltvårdare?
Testa dina kunskaper om viltvård.
Jakttider!
Kan du din jakttabell?
Tio frågor
Om lodjur och lodjursjakt
Tio frågor
Vad kan du om vargar och vargjakt?
Viltolycka!
Hur gör du när en viltolycka inträffar?

Svensk Jakt på Instagram