torsdag 27 april

Viltvård

Publicerad 22 juli 2015 - 07:35

Så här hade det sett ut för några hundra år sedan. Men bilden är tagen häromåret när Stig Johansson klädd i tidsenliga kläder sådde svedjeråg på ett nyligen bränt hygge.
Foto: Annie Johansson
Svedjerågen växer så det knakar och ger i sanning mångfalt igen. Rågtuvorna kan bli upp mot två meter höga och en liter utsäde kan ge 100 liter i skörd.
Foto: Jan Henricson
Svedjerågen som viltvårdsväxt? Att bränna marken för att odla råg till viltet låter sig knappast göras. Men det är intressant att prova när tillfälle ges. Att döma av Gustaf Schröders erfarenheter trivs inte minst haren vid svedjornar.
Foto: Jan Henricson
Inte bara råg utan också särskilda betor såddes i askan. De här kom upp snabbt och åts nästan lika snabbt upp av rådjuren.
Foto: Jan Henricson

I svedjerågen trivs skogsharen

Gustaf Schröder visste var han skulle släppa sina stövare. I sina skrifter berättar han om den rika förekomsten av hare vid svedjorna där rågen växte ymnigt. Så varför inte ur viltvårdssynpunkt prova en gammal odlingsmetod på ett nybränt hygge, resonerade jakthistoriskt intresserade Stig Johansson från Eksjö.

I Svensk Jakt nr 12/2013 berättade vi om elden som ger liv. Om hur viktig skogsbranden är för den biologiska mångfalden, för växter och insekter och för viltet som finner mycket mat i de täta uppslagen av asp, björk, sälg och tall som blir följden när humuslagret bränts bort och näringsämnen frigjorts.
Men berättelsen slutar inte där. När askan svalnat på det brända hygget på gården Kyllås utanför Skillingaryd sådde entusiaster svedjeråg på delar av ytan, för att studera hur en gammal odlingsmetod fungerar och för att se om rågen uppskattas av det vilda.

Rika skördar
På 1600-talet koloniserades stora delar av de mellansvenska skogsområdena av svedjebrukande finnar som kom för att odla nya marker. Detta sätt att odla levde i skiftande omfattning kvar länge, och svedjeodling förekom i delar av landet ända in på 1900-talet.
Granskogen var den bästa platsen för svedjande och efterföljande sådd. Granen trivs i näringsrik jord, där det också var lämpligt att så svedjerågen.
Tekniken var i stora drag följande: på våren fälldes träden som sedan fick torka i ett eller två år. På tredje året brändes området och när askan svalnat såddes svedjerågen glest på den brända ytan.
Rågen är tvåårig och kunde därför inte skördas förrän hösten därpå. I gengäld var svedjerågen mycket tacksam att odla. Tuvorna med råg kunde bli upp mot två meter höga och ge hundrafalt igen.
Viltstammarna var inte som idag och de svedjeodlande finnarna behövde inte bekymra sig för att den spirande rågen skulle ätas upp av älg och rådjur. Men hararna var desto fler och de trivdes vid svedjorna. Något som utnyttjades av dåtida jägare.

Korta drev
Gustaf Schröder berättar i sin bok Mellan Kölen och Siljan, i kapitlet Så skall en jakt gå till, om harjakter vid svedjorna: ”Man borde vara minst två jägare, då man jagade i Slättnedshammaren; en på landsvägen och en uppe på hammarens platå där svedjefallen voro belägna. Då behövde hundarna icke driva länge, förr än haren stöp och alles todt-ropet ljöd.”
Och vidare: ”Slättnedsberget var stort och brant, fullt av sten och moras, men där fanns även yngre och äldre svedjor samt flera små vägar och fästigar. Fick man upp en hederlig jösse blev han snart skjuten; var det däremot en kanalje, som gick upp på berget och bort åt omarken vid Näcksjön, så gick han nästan med säkerhet fri.”

Rådjur kom först
Före detta jaktvårdskonsulenten Stig Johansson i Jönköpings län är medlem av Gustaf Schröder-sällskapet och mycket intresserad av jaktens kulturhistoria. Han införskaffade svedjeråg och lyckades få med sig Bengt Johansson på sitt experiment.
– Att bränna mark och så råg kommer aldrig att bli något alternativ för att skapa viltfoder. Men det är intressant att prova, och kanske kan vi få belägg för det Schröder skriver, att viltet trivs vid svedjorna, säger Stig Johansson.
När Svensk Jakt var med i Kyllås några veckor efter att rågen såtts lyste de besådda områdena som ljusgröna smycken på det brända hygget. Där växte svedjerågen redan decimeterhög och det var uppenbart att sådden lyckats.
En liten rad med svedjerovor hade också kommit upp ur askan, och att dessa var begärliga för viltet var enkelt att konstatera, eftersom rådjuren åt upp dem så snart vintern gjorde sitt intåg.
– Det blir intressant att följa upp sådden, både för att se hur svedjerågen uppskattas av viltet och som ett kulturhistoriskt experiment, säger Stig Johansson.

Senaste nytt

    Mina artiklar

    För att ta del av dina artiklar behöver du ett medlemskap med tidning hos Svenska Jägareförbundet

    Provläs Svensk Jakt
    Bläddra i senaste numret
    Jägarnas annonstorg
    Hundar, prylar och jaktmark
    Quiz
    Känner du igen hundarna?
    Viltrecept
    Vilt, klimatsmart och gott
    Byggtips!
    Så bygger du en hundgård
    Podcast
    Landets största podcast om jakt
    Opinion
    Landets hetaste jaktdebatt
    Drömjakt
    Här finns någonstans att jaga
    För inloggade!
    Bygg ditt eget jakttorn
    Tio frågor
    Vad kan du om våra predatorer?

    Mest läst

      Taggar

      Svensk Jakt på Instagram

      • Svensk Jakt nr 5 är nu ute! Detta nummer innebär seriestart för vår nya storsatsning, Jaktresan i Sverige.
Vill du hänga med på resan? Som medlem i Jägareförbundet får du tidningen i brevlådan och/eller som e-tidning varje månad!
      • Vi närmar oss tiden då älgkorna stöter bort fjolårskalvarna. En god anledning att vara extra uppmärksam i trafiken den här årstiden, då de bortstötta fjolingarna ofta uppträder förvirrat i sin nya, otryggare, livssituation.
Foto: Martin Källberg
      • Våren rycker allt närmare. Foto: Kenneth Johansson
      • Orrspel. Foto: Kenneth Johansson
      • IWA-mässan inleddes på fredagen i Nürnberg. Vår vapen- och skytteredaktör Ulf Lindroth bevakar mässan och har hittat en ny godbit i form av den här enkelskottaren från Merkel i kaliber .308 Win.
Läs mer på svenskjakt.se!
      • Trevlig helg!  Foto: Johnny Olsson #älg #jaktglädje #fredag

      Samtidigt på JaktPlay